I torsdags kärvade mitt knä ihop rejält igen, en sträcka som normalt tar en minut att gå tog nästan en kvart....men efter att ha suttit med foten upp ett tag blev det bättre. När jag sen samma eftermiddag träffade en sjukgymnast som kunde tala om vad som orsakar det hela fick jag plötsligt hopp igen. Visserligen innebär det operation (det blir i såna fall sjätte gången de skär i mitt knä) men finns chansen att jag kan få en hyfsad fungerande led igen är det värt det.
Enligt honom är det mitt skrot som rår för allt. På nåt sätt sitter ärret fast så när jag väl böjer mitt knä så gräver sig skrotet in på ställen det borde låta bli. En övning har jag fått i alla fall, att göra tre gånger om dagen till dess att jag ska på återbesök. Den ska jag kämpa på med!