Trött och slö

Nu tror jag att viruset från Nederländerna fått fäste i mig också. När sonen börjar pigga på sig är det min tur. Det känns tjockare och grötigare inne i huvudet än det gör i vanliga fall. Trött och slut. Vi har i alla fall ätit. Tunnbrödrullar på grillen med ruccola, hackad röd lök, laxrester från i förrgår, skivad kokt potatis och riven ost. Att magen är mätt och nöjd kan ju också bidra till att jag känner mig helt slut.

Nu blir det mat!

Poffertjes

Sådärja, nu är poffertjespannan invigd. Ja, invigd och invigd, det är Willies mamma som har haft den så den är ju använd förut. Men här hos oss på Olympiavägen är det första gången. Poffertjes påminner om amerikanska pannkakor, fast de är mindre. Recepten påminner också om varandra. Pannan man gräddar i har små gropar som man lägger smeten i. De serveras med florsocker och smält smör. Det blev en god frukost fastän det är lunchtid snart....

Jobbarmorgon

Att bo på Olympiavägen är som att bo utomlands, jag inser ju det nu. Alla som arbetar tidigt på morgonen med allt möjligt, bygga, klippa gräs, städa bilar och annat som blir för jobbigt att göra när solen står högt på himlen. Allt medan jag fortfarande ligger i sängen och tycker att det nästan är natt....fast det är det ju inte när klockan är sju på morgonen, det vet jag ju egentligen. De ger mig lust att resa ut i världen. En billig restresa skulle nog kunna locka iväg mig.....fast det är nog bättre att spara pengarna till någon annan resa. Vietnam hägrar ju!