Ett litet ljus lyser i fönstret, jag tänkte att alla småfåglar skulle få känna lite myskänsla när de vaknar till så här på lördagen och kommer och tittar in genom våra fönster. Eller så var det helt enkelt för att jag ville få den känslan själv.....myskänslan alltså. 

Idag ska vi ner till stan igen, stor invigning av klubblokalen står på programmet....misstänker att det kanske kan bli nåt litet träningspass för sonen också...i alla fall någon uppvisning skulle jag tro. Alla de olika sektionerna kommer att vara på plats, hoppas det kommer många intresserade så att det stora utbud som finns på ÖKSF upptäcks av ännu fler! 

Nu satsar jag på ännu en mugg kaffe och en frukostmacka.

Det här har varit en sån där dag när jag inte tycker att jag gjort nästan någonting ändå är känslan att jag har haft fullt upp hela tiden.  

Jag började i morse med en mugg kaffe, eld i braskaminen och sen frukost innan jag skjutsade sonen till hans träning som började klockan elva. 

I stan fixade jag några ärenden under den första timmen han tränade, nästa timme var jag åskådare. De har gjort framsteg sedan igår. Får de bara vara hela och friska så faller nog bitarna på plats innan SM, om än de inte haft en ultimat uppladdning och träningsperiod. 

Väl hemma lagade jag Rymdimperiets gulaschsoppa till middag och Holländsk rispudding till dessert. Efterrätten fick man alltid hos mormor på Trettondedag jul. Den påminner om Ris á la Malta men det är gelatin i den. Hon serverade den alltid med strössel på toppen och saftsås till. Jag struntade i saftsåsen när jag var barn.....jag struntar fortfarande i saftsåsen.....

Sen har jag faktiskt inte gjort något mer. Jo just det, jag fixade till en liter ingefärsshot med citron. Nu ska vi testa om den funkar på oss också! 

En flaska med ingefära, honung och citron. 

Jag testade mina nya glöggmuggar ikväll. 

När jag vaknade i morse trodde jag knappt att det var sant. Nästan hela natten hade gått utan att jag vaknat och försökt hosta lungorna ur mig. När jag dessutom provade att prata lite för att testa rösten lät den nästan normal....något jag inte kunde tro när jag med hes stämma kröp i säng igår. Det är nästan som trolleri...fast det heter penicillin....

Hur som helst, det är underbart att det känns bättre. Nu önskar jag bara att sonens hosta ger med sig också. Med en månad kvar till SM är det hårdkörning (och det behövs med tanke på att de har en del att ta igen utifrån skadeproblem och annat som gjort att de inte kunnat träna som de velat under hösten). Därför är det inte så lyckat när ena halvan har hostan från h..vetet. 

Idag är det hur som helst vilodag för att köra lite mer imorgon istället. Det känns skönt med tanke på termometern, burr vad kallt det är. Som vädret har varierat den senaste tiden har i alla fall jag glömt hur det är när det är vinter på riktigt. Fast idag fick jag lära mig igen. Känner att jag gärna sluppit den påminnelsen.....att det är fler som påverkas av kylan märks på alla sociala medier. Undrar hur många termometrar som kommer att fotograferas denna dag?

Själv tänker jag nog inte fotografera min termometer, däremot ska jag hänga sonens gi som blivit tvättad inför träningen imorgon. Det är väl ungefär den ambitionsnivå jag har för dagen...förutom att mata elden i braskaminen med mer ved förstås....kan hända att jag lagar lite mat också....men sen blir det inte mer. 

Analys av teknikerna, en månad innan SM. 

Ibland kan jag faktiskt bli avundsjuk på mig själv. Visst låter det konstigt? Det tycker jag med men det är alldeles sant. Den här helgen har så här långt varit sådär perfekt som bara vissa helger kan vara.

Det började redan igår när vi blev bortbjudna på god middag som avslutades med ännu om visning av senaste Star Wars-filmen, på storduk dessutom.

Det fortsatte idag då det var Bredbydag med många olika aktiviteter på byn. En inte alltför varm dag, lagom solig och med perfekt temperatur för marknad. Det lockade många besökare till Bredbyn. Bland alla aktiviteter hade sonen och hans kompisar i Örnsköldsviks kampsportsförening uppvisning. Något de genomförde väl om än det inte var deras toppuppvisning.

Efter en god middag gick jag ut i växthuset och lade mig i hängmattan. Det var då den slog till på allvar, avundsjukan på mig själv. När jag låg där och lyssnade till fåglarna, humlorna, de skällande hundarna, bilarna som körde förbi och vindens sus kom den. Jag tänkte på alla som inte har ett växthus längst ut på altanen där de kan kura ihop och njuta av livet...och blev lite avundsjuk....på mig själv.....

Ja, jag är konstig, jag vet....men rätt okej ändå!

Här mår jag gott!

Sonen under intervjun på Bredbydan!

Nej nu räcker det. Jag har slöat, tvättat lite, promenerat, slöat lite till, blivit bjuden på mat hos mamma, slöat igen, tjuvkollat på Star Wars, tränat knä och rygg, läst och viftat på tårna. Det är dags att komma hem nu tycker jag.

Och visst han är på väg hem, sonen, efter att både ha tävlat och deltagit i ett träningsläger nere i Nybro. Fast jag får inte träffa honom än på ett tag. Han stannar och sover i stan så det blir först efter skolan imorgon vi ses.

Jag ser i alla fall fram emot att träffa honom och få höra hur han haft det under den långa resan. En silvermedalj kommer han hem med....säkert en massa roliga historier också...de brukar nämligen ha väldigt roligt när de drar iväg på sina tävlingsäventyr, gänget i ÖKSF.

Nu har vi sett filmen lika många gånger, nu är det rättvist!!