Nu är båda de böcker jag lånade i onsdags lästa till sista sidan. Två böcker av Lars Wilderäng som handlar om situationer som vi i Sverige under lång tid varit och är förskonade från, till skillnad mot så många andra länder. Det handlar om krig.
De två böckerna hör till genren technothriller och håller båda ett högt tempo. Den första heter Midvintermörker och handlar om en julhelg när svenskarna vaknar upp till ett strömlöst, iskallt och mörkt land. Ryssland inleder efter en övning ett regelrätt anfall mot Sverige och med tanke på den nedrustning som varit står vårt land helt oförberett. Under ett dygn får man följa några personer i kampen mot ockupationsmakten. En fantastisk bladvändare som fick mig att glömma bort att sömn är något man ska få under natten....de enda partier i boken jag tyckte var lite jobbiga var alla stridsskildringar med Bravo hit och dit....Jag tror framförallt att det var det faktum att de var skrivna i dialogform som gjorde att jag tyckte att det blev svårläst. Alltför mycket dialoger i böcker gillar jag inte. Men trots det låg jag alltså vaken och läste istället för att sova.
Förväntningarna på bok två, Midsommargryning, var därför höga. Den boken utspelar sig drygt tio år efter den första. Denna gång är det midsommardag när telefon- och internettrafiken bryts och flyglarmen börjar tjuta igen. Ryssland anfaller återigen men hur är det egentligen? Den svenska militären, vilken roll spelar de? Flera karaktärer (de som överlevde första boken) dyker upp igen och man får följa dem i kampen även denna gång. En kamp som inte är vad den ser ut att vara till en början. Även denna bok är en bladvändare men man måste ju förstås gilla den genre den representerar.
Böckerna sätter i alla fall igång många obehagliga tankar om det otänkbara skulle ske. Hur sårbara är vi inte i vårt teknologiska samhälle? Kan detta hända hos oss? Tänk om det skulle hända oss? Hur skulle vi klara oss?