Faktum är att jag kunde se ett snöoväder utanför fönstret framför mig. Hur snön yrde och lade sig överallt där utanför. Men som tur var såg det ut precis som en helt vanlig grå höstmorgon när jag drog upp rullgardinen.
Mitt vindspel fortsatte dock att spela en snömelodi och kanske var det just den sången som fick mig att åka ut i skogen och hämta hem granris att täcka växterna med på pappas grav. Som bonus följde det med lite andra skogsdekorationer att sätta i en kruka på bron och inomhus i en glasvas (inspirerad av den fina dukningen på disputationsfesten i fredags). Fast jag behövde inte åka själv, sonen följde med och fixade. Det blev en trevlig liten skogsutflykt...dock utan fika....orutinerat.
När jag kom hem gjorde vi fint med granris och annat. Sen tände jag ljus innan jag satte mig för att jobba under eftermiddagen. Jag tror faktiskt att det gick lite lättare då, om än motståndet var stort hos mig. Sonen tände inga ljus, han slog på bastun i stället, bra mycket trevligare än att arbeta (men han hade sitt jobb kvar när jag gjort det jag måste).
