Hur summerar man bäst åttio intensiva timmar? På den frågan finns säkert många svar men för mig funkar det att krypa ner under värmefilten i tidig morgontimma, tända ljus och eld i braskaminen. Att sedan njuta av en kopp kaffe medan dagen vaknar och säga god morgon till småfåglarna som knackar på utanför fönstret. Det fungerar toppenfint efter en natt på tåget med få timmars sömn.

Åter från bokmässan i Göteborg är jag fylld av intryck. Först och främst trevligt umgänge med nya arbetskamrater, massor av god mat, underbara böcker och många fantastiskt givande seminarier. Så många kloka ord, så många tankar om livet och så många böcker jag längtar efter att läsa.

För att inte tala om resväskans tyngd på väg hem....böcker väger tungt, i dubbel bemärkelse...

Tända ljus i tidig morgontimme. 

Hemma igen, under värmefilten.

Ostron på Upper House Dining i Gothia Tower. 

I morse på väg till jobbet insåg jag vad mycket snabbare man kommer framåt i livet om man har långa ben. På väg från min parkering vid varvskajen kom en flyktig bekant ikapp mig. Vi småpratade lite om den kyliga morgonen och sedan gick han vidare.

Jag bestämde mig för att försöka hålla jämna steg med honom för vindarna var inte att leka med och det var då jag insåg det....med korta ben kommer man inte framåt lika snabbt. Jag satte nämligen ner mina fötter i exakt samma takt som han gjorde, men med tanke på hans steglängd var han snart långt före mig...orättvist. 

Då började jag fundera på löpartävlingar....där borde ju klassindelningen egentligen vara efter steglängden för att det ska bli rättvist, eller?

En annan sak jag funderar lite över just nu är detta med hastigheten förbi fartkamerorna på våra vägar. Om det är nittio som gäller får man köra just precis den hastigheten förbi dem utan att riskera att fotograferas. Av vilken anledning saktar då åtta av tio bilar ner till sjuttio eller åttio? Kan någon vettig människa förklara det? Ett fenomen jag har funderat över ett längre tag....

I övrigt tänker jag mest på matlagning och manusskrivning nu....i alla fall på fritiden, på jobbet handlar det mesta om nya spännande utmaningar.

Vilken överraskning med fina presenter när mina skolor bjöd in mig den här eftermiddagen!
En lykta att skrämma bort mörkrädslan med, en klok uggla som påminner om mina fina medarbetare.
Som grädde på moset, vackra blommor!

Nostalgimat till middag, mormors äppelgröt!

Med tanke på gårdagens egna matlagningsmaraton hade jag bestämt mig för att ta en vilodag idag och bara ägna mig åt receptskrivande. Tyckte att jag var värd det....men när jag klev upp i morse tänkte jag annorlunda.

Först dukade jag upp för midsommardagsdessert! Mormors rabarbersoppa med vispgrädde och pepparkakor. Ute i rabatten fanns det några sommarblommor kvar, med hjälp av dem kanske man kan tro att det är midsommar när man ser bilden. 

Sedan lagade jag Rymdimperiets gulaschsoppa, torskrygg med bacon, pastasås med kallrökt lax och holländsk rispudding. När det var fotat och klart fixade jag till en lång rad matlådor och stoppade in i frysen. 

Där någonstans hade jag lite otur när jag tänkte. Jag stoppade nämligen in alla matlådor i frysen så när jag vid middagstid öppnade kylskåpet för att ta något ätbart fanns där inget färdiglagat förutom dessert.  

Det var bara att ta tjuren vid hornen, kolla in kokboksplaneringen och laga till något som fortfarande inte blivit fotograferat. Valet föll på Asieninspirerad halloumigryta med kokosris. Tur att det inte tar längre tid att laga till än det tar för riset att koka, därför har jag ännu fler matlådor. Hurra!

Nu smakar det därför extra gott med en kopp Roiboste medan jag filar på mina manus till kokboken.

Midsommar igen, i alla fall midsommardessert med Mormors rabarbersoppa! 

Sen blev det trettondagsafton och Holländsk rispudding!

Asieninspirerad halloumigryta med kokosris!

Te, ljus, lite teve och receptmanus!

Har precis kraschat i soffan och funderar allvarligt vad jag håller på med...fötterna, knän, höfter och axlar värker. Mellan öronen finns bara ludd och det känns som att jag inte kan skilja på matskedar och teskedar längre.

Fyra rätter har jag hunnit med idag. Hoisin- och ingefärsstek, Rödvinsgryta med kalv, Gulaschsoppa och Köttpaj under lock. Jag har smakat men inte ätit så mycket som jag borde, mättnadskänslan infann sig bara av att titta på all mat. Fast det jag ändå smakade var gott!

Mitt på hållet fick jag dock en kaffepaus. Grannen hade köpt en ny teve och fick den inte att fungera så jag stängde spis och ugn och gick över för att hjälpa honom, några knapptryckningar senare var det fixat. Fast jag skyndade mig inte hem utan istället lutade jag mig tillbaka i hans soffa och njöt av en god kopp svart guld. Han var glad för hjälpen men jag tror att det var jag som fick hjälp egentligen, i form av vila och kaffe.

Nu borde jag egentligen gå igenom alla bilder och börja skriva texterna till recepten...men det får vänta....det kommer en dag imorgon också....

Hemkommen från affären med en del ingredienser som saknades. 

Här är jag på gång!

Mitt på hållet, två grytor på spisen och en stek klar. Smördegsrulle på väg in i värmen. 

En portion åt jag i alla fall. 

Dagens sista rätt, den får jag avnjuta imorgon.

Ute öser regnet ner, det lyser i ljuslyktorna, jag ligger under filten i soffan och läser en bok om språk och digitalisering som jag inte riktigt kan släppa ifrån mig.

Jag får ligga i soffan och läsa för mitt på dagen tog jag en promenad upp i skogen för att leta älgar och svampar....inga älgar, bara någon tjäder och väldigt få svampar, i alla fall av den sorten jag känner igen. Men en härlig motionstur blev det innan de första regndropparna började falla. Så nu kan jag med gott samvete läsa min litteratur och bara vifta på tårna.

Dessutom blir det comfort food, big time, ikväll...jag har en form fylld med mormors morotspudding i ugnen. Morotspudding, bara namnet får mig att dregla....det var en av de rätter min mormor lagade som hörde till mina absoluta favoriter.

Tänk när jag kom hem med bussen från Umeå och klev in i köket hos morfars och kände doften av morotspudding....att äta med smält smör...så gott....om ungefär trettio minuter är det dags....skynda, skynda om ni vill smaka medan det finns kvar!!

Morotspudding i formen jag fick av min mormor och morfar
fylld med just...morotspudding.... när jag hade flyttat till Umeå -84!

Just nu är livet rätt skönt, trivs otroligt bra med mitt nya jobb, mina nya arbetskamrater och arbetsuppgifter. Omväxlande och utmanande. Jag gläds varje dag!

Något annat som verkligen är utmanande är att försöka få alla recept i ordning så att jag kan skicka in dem till den som fixar layout till kokboken...elva recept är inskickade och ungefär lika många väntar på att skickas så snart som möjligt. Ingredienser till två torskrätter är inhandlade och ska helst tillagas under veckan och när helgen stundar är det tänkt att det ska bli gulaschsoppa och lite annat gott. 

Fast särskilt stressad känner jag mig inte ikväll då jag ligger i mitt soffhörn och njuter av chokladmousse och Iron Fist, framförallt med tanke på att jag precis skickat in tre recept till...hurra!

Men någon mer chokladmousse tänker jag inte äta på ett tag....nu storknar jag nästan....

Ljus, receptjobb, chokladmousse och Iron Fist. 

Hur många glas med chokladmousse kan man äta utan att börja må illa?

Bordet dukat för kalas på jobbet!

Söndag och ännu en vecka är snart till ända....nu har jag lagt mig i soffan med otroligt gott samvete medan jag låter några avsnitt av Lucifer rulla på Netflix.

En spännande vecka där jag fullt ut klev på mitt nya jobb i måndags. Nu kan jag titulera mig Språk- läs- och skrivutvecklare på heltid. Långt titel men som namnet antyder har jag många spännande utmaningar framför mig.

Ytterligare en stor utmaning jag har skaffat mig, alldeles själv, är att hinna laga och fotografera alla maträtter som ska in i min kokbok, " Katarinas spis", som kommer ut innan jul. Deadline är i slutet av oktober. Det innebär att jag i snitt ska hinna med 5-6 recept i veckan. Tyvärr ligger jag lite efter men igår kom två vänner och hjälpte mig att laga igenom flera recept....och äta.....

Vi började tidig eftermiddag och när klockan hunnit bli sena kvällen var det dags att smaka de sista rätterna för dagen, två desserter, lingonmousse med chokladgömma och chokladmousse med smak av kaffe! Mums!

Inte heller idag lider jag brist på mat, jag har hur många lådor som helst med rester och ett stort antal efterrättsglas kvar....är du en hungrig vän välkommen hit så fixar jag biffen...eller biff? Nej men soppa, lax eller något annat gott!

Måste få skryta lite också...de som känner mig väl vet att fönsterputsning inte hör till mina favoritsysselsättningar. Igår morse innan vårt matlagningsmaraton kom den oväntat, lusten att fixa till glänsande fönster. Med tanke på att det var två år sen sist lovar jag att skillnaden syns tydligt....plötsligt händer det...så passa på att köpa en trisslott, det ska jag!

Äggröra till frukost! 

Kyckling och potatisgratäng kom sen.... 

...och en fantastisk god chokladmousse med kaffesmak!

Den här helgen har bjudit på härligt umgänge, spänning i skogen och nu spänning i soffan framför valvakan.

Fredagskvällen tillbringades med goda vänner där vi åt och drack gott och blandade allvar och skratt till dess att natten kommit på allvar. Med reflexvästen på blev det en promenad hem under en stjärnklar himmel innan sängen omfamnade en trött Katarina efter arbetsveckan. 

Lördagen startade jag med en promenad innan jag gick hem och gjorde ett ryck i gillestugan, nya fönster putsades och blommorna ansades innan de sattes tillbaka på fönsterbrädan. Sedan kollade jag några avsnitt av Lucifer innan jag åkte till Ö-vik för ytterligare en kväll med vänner och ännu mer god mat. Avslutade kvällen med att plocka fram jaktkläder och förbereda mig för en söndag i skogen.

Idag ringde väckaren klockan fyra....trött släpade jag mig ut i skogen, uppför berget och ner på andra sidan. Där satt jag i godan ro i dimman och lyssnade på skogens alla ljud i väntan på älgarna och njöt av tystnaden och lugnet. Älgarna då, jodå, de kom, men var väldigt oartiga....snabbare än jag kan blinka kastade de om och visade enbart rumporna när de drog iväg in i snårskogen igen....nåja....jag tröstar mig med att vi i alla fall har älg i skogen all björnlort till trots. 

Nu ligger jag och halvslöar i soffan framför valvakan, jag tror aldrig att jag har upplevt spänningen så närvarande vid något val som i år. Jag hoppas verkligen att alla röstat med demokratins bästa i åtanke. Inte bjudit in de mörka krafterna i samhället att få ta större plats utan röstat för en ljus framtid där vi inkluderar alla.

May the Force be with us all!!

På tur i skogen!

En och annan stubbe fick agera stol när det var dags att sitta och vänta. 

På spaning i dimman. 

Naturen bjöd på snacks efter vägen. 

En tidig start, strax efter fem var jag på plats för att börja klättringen över berget. 

En underbar känsla spred sig i kroppen i morse när jag vaknade och kunde konstatera att det var lördag. I samma stund jag insåg att det inte var en vanlig arbetsdag blev kropp och knopp tunga och trötta. Mer än vanligt faktiskt, det har varit en synnerligen intensiv vecka som slutade i maxhastighet. Jag hann inte riktigt helgbromsa i tid, det är nog därför jag är extra trött nu.

Vilken tur då att jag gjorde ett klokt val igår: Fast jag kände mig slut efter veckan klippte jag gräsmattan. En långhårig rufsig matta fick snygga ränder och jag fick lagom mycket vardagsmotion. Därför kan jag unna mig själv en helg med vila, vift på tårna, någon liten lugn promenad, äta lite mat och kolla film och serier om jag känner för det.

När jag ligger i mitt underbara trygga soffhörn och lyssnar till eldens sprakande vandrar tankarna iväg. Då kommer rädslan smygande. Lyssnade på Henrik Arnstad som pratade om demokrati utifrån den bok han skrivit, "Hatade demokrati", hur vi glömt att vara rädda om demokratin och att vi i samma stund som vi börjat ta den för givet påbörjade nedmonteringen av densamma.

Då tänker jag på det stundande valet där flygblad som landar i postlådan med uppmaningen att det är dags att åka hem gör mig illamående, där ett parti som inte bygger på demokratiska värderingar ligger bra till i alla opinionsmätningar. Plötsligt kommer jag på mig själv att titta på människor jag möter i vardagen och fundera om det är personer som kommer att hjälpa till att rösta bort demokratin.

För mig är det helt omöjligt att förstå hur man i vårt upplysta samhälle väljer partier med icke demokratiska värderingar. Det läskigaste av allt är att verkliga argument, äkta statistik inte biter på anhängarna till ickedemokrati. Undrar hur många som läst deras partiprogram och faktiskt tagit till sig vad det står. Snälla, snälla, vakna upp innan det är för sent!!

Solen skiner utomhus men jag känner mig riktigt, riktigt mörkrädd, mitt på dagen.

Mångfald!!