Det finns flera olika typer av förbud...utegångsförbud är ett som jag har fått av min pojke. Nu senast gav Sudden mig källarförbud om jag är ensam hemma. Det var innan han åkte på ju-jutsun han sa så. Eftersom jag behöver kryckor när jag går numera men inte kan ta mig nerför trappan med två stycken fick jag välja om jag ville vara uppe eller nere medan han var på träning. Ville jag gå ner skulle han bära ner den andra kryckan åt mig men då fick jag lova att inte försöka gå upp själv....jag valde att stanna uppe där vi har både teve, kylskåp och annat man kan behöva....
Det värker i mitt knä så just nu vill jag inte gå alls......och absolut inte ner!

Hemma igen efter att ha varit i stan och plockat bort gipset...Sitter i soffan och jobbar med lårmuskeln...när gipset togs bort så märkte jag att den fanns där....men inte är det mycket kraft i den ännu. Eftersom jag vet vad jag kan göra så är det ju lika bra att sätta igång.

Böjningen är miiiiinimal....några ynka grader kan jag böja. Men det är ju i alla fall en start! Så där har jag också börjat träna, lyfta knäet sittande med en hand under och så hålla i det läget en stund.

Tyvärr smärtar det alldeles förskräckligt precis under knäskålen....förmodligen där en del av skrotet sitter.....jag nästan vrålade rakt ut i morse när läkaren tryckte just där när gipset var borta.....Det bådar inte gott inför den fortsatta träningen men förhoppningsvis blir det bättre....snart....det är inget roligt att röra sig när det skär som en kniv det är en sak som är säker....
Jag hoppas att det är gipset som har tryckt emot så att det är därför det gör så ont. Annars är det nog bara att bita ihop, finns ju inget annat alternativ. Jag ska i alla fall på ett återbesök om en månad ungefär för att kolla upp det...

Här är knäna igen, nu ser jag bägge!

Nu är det mindre än två timmar kvar till dess att de sågar bort mitt gips. Det har väl aldrig kliat under gipset så mycket som inatt. Överallt, jag har hållit på att bli tokig, när jag skulle försöka somna igår kväll var det riktigt hopplöst.....
Har mentalt börjat förbereda mig på hur det blir när jag kommer hem. Hur jag måste tänka när jag ska lyfta benet, när jag sitter, ligger....att jag måste använda kryckorna igen. Det jag gruvar mig för nu är första ögonblicket när jag ska prova den icke existerande böjningen, när jag första gången ska stå och gå på benet utan gips. Jag fått be att de lindar det ordentligt så att jag känner ett visst stöd i alla fall. Sen är det trots allt en trygghet att jag vet hur det är, i alla fall på ett ungefär, men exakt hur det kommer att vara den här gången kan jag ju inte säkert veta....