Idag är det den sista söndagen i november och en dag när vi ofta firar första advent. Fast det här året är det annorlunda. Första advent kommer inte förrän nästa helg. Men när jag går mina vanliga promenader är det nästan så att det går att tro att det är dags att tända första ljuset idag. Det är fint dekorerat i fönster, utebelysning och en och annan gran skymtar genom fönstren i husen. På torget är granarna på plats och över Köpmangatan hänger julgirlangerna. Med tanke på att det är skyltsöndag idag så kommer det att ge fin julstämning med knarrande snö som ackompanjemang. 

Det får mig att längta riktigt mycket till nästa helg, då är är det dags att plocka fram adventsbelysning i det här huset. Jag är fortfarande lite gammaldags som tycker att det är till första advent det ska dekoreras. Fast lite fuskar jag också, jag kommer att tända belysningen redan på fredag kväll. Det riktigt pirrar av förväntan att få plocka fram alla glimrande ljusstakar och stjärnor. Lite har jag dock förberett, granen framför bron är på plats, likaså har det i köket och matrummet hängts julgardiner. Men det kommer att gå snabbt, snart nog är det nästa helg. Då kommer jag "adventa" så det står härliga till. Med glögg i muggen och julmusik på hög volym!

Fåglarna har börjat knapra på de äpplen jag lagt ut åt dem. 

Den här helgen har jag njutit av att göra så lite som möjligt. Eller så lite som möjligt, jag har förstås tagit mina vanliga promenader, kaffekoppar hos mor, gått en match mot amöban och tvättat ett gäng maskiner. Jag har också letat reda på en gran att ha utanför kvisten när det snart är advent. Men förutom det har jag fokuserat på att plöja ett antal avsnitt av Drakens återkomst och kolla på några filmer. 

Igår lagade jag till den ultimata maten när det är kallt och kyligt ute. Burriga dagar när man behöver mat som känns som en stor kram. Jag lagade till mormors morotspudding. Om jag skulle bli tvungen att äta en maträtt resten av mitt liv skulle det bli mormors morotspudding. Tillagad precis som hon brukade göra. Inga ändringar i receptet. Eftersom det fortfarande var kallt idag passade det utmärkt att äta upp resterna...smakade minst lika bra idag. 

Den här dagen började jag med en tidig promenad till kyrkogården där jag tände ljus på pappas grav. Just idag är det tjugo år sedan hans kropp inte orkade längre. Tjugo år sen känns jättelänge men samtidigt känns det så nära i tid. Fina, varma och kärleksfulla minnen finns kvar och nog känner jag att pappa är med mig när jag ska göra förändringar här hemma. Känslan av hans stöd i mina beslut är stark. Det är jag tacksam för. 💕

Några veckor har runnit förbi sedan jag skrev något här senast. Härliga veckor som fått mig att inse hur rik jag är, rik på vänner och roliga saker. Jag har firat min 60-årsdag vid flera tillfällen, ett härligt och glädjefyllt firande. Massor av omtanke, skratt och gemenskap. Fast firandet blev lite annorlunda än jag tänkt mig på grund av snöoväder och gäster som blev sjuka och därför inte kunde komma. Men oj så firad jag blev ändå, så mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Tänk så fint att få lägga ytterligare ett år till livets stege. Jag känner mig särdeles bekväm med mina nya siffror, tänker att det klär mig att vara 60.

Förutom att lägga till ett år på livsstegen får jag dessutom rå om sonen under en vecka, det om något är glädje. Och kärlek.