Tänk att jag kan känna en sådan barnslig tillfredsställelse över att ha städat. Igår efter en trög start satte jag igång, ungefär samtidigt som Vasaloppssegraren gick i mål. Dammtrasan åkte fram och jag dammtorkade både det ena och det andra.....vissa ställen hade inte sett dammtrasan på ett längre tag. Ovanpå sonens bokhyllor var ett sånt ställe.....

Medan jag gick runt med dammtrasan torkade Sudden golvlister och dammsög. När golven sedan var såpatorkade doftade det ljuvligt i huset. Jag förväntade mig fanfarer och applåder, efter att i mitt tycke utfört ett storverk, men det var märkligt tyst....
Det kan ju vara det faktum att orken tog slut när det var dags för mina egna bokhyllor i arbetsrummet....men man kan ju inte göra allt på en enda dag eller hur? Trots allt bor vi i ett stort hus och som man brukar säga, Rom byggdes inte på en dag. Kanske kommer fanfaren när bokhyllan är dammtorkad även den.

Ute faller snön idag, så återigen blir det en dag där solen inte visar sig för oss. Men jag har förberett för solens återkomst i alla fall. Jag bytte bort de mörka gardinerna i vardagsrummet igår. Ljusa lätta gardiner som släpper in vårljuset hänger nu i fönstret. Redo att välkomna solljuset och visa mina oputsade fönster.....

Senare idag är det dags att åka till stan, sonens hyposensbehandling står på programmet. Men fram till dess har jag lite kläder som ska tvättas och hängas...okej lite var en underdrift men om jag hinner tvätta några maskiner idag så är det nog bara är lite kvar sedan. Med tanke på att jag är hemma mer än vanligt den här veckan hinner jag nog ta undan tvätten allt eftersom också. Kanske är det då fanfaren kommer, om jag lyckas med det?! Jag längtar verkligen efter den...fanfaren alltså...