Sonen sitter vid datorn och skriver på nåt skoljobb. Själv har jag placerat mig med jobbdatorn i knäet för lite kvällsarbete. Men först kände jag ett stort behov av att bara göra ingenting. Nåja att blogga räknas kanske till någonting, men det känns som ingenting.

Fast nog är det lite märkligt ändå hur bloggandet och skrivandet förändras. Den lust jag kände för bara något år sedan vill inte alltid infinna sig nu. Därför skriver jag bara när jag känner för det.....låter ju rätt sunt faktiskt! Kanske blir jag visare med åren trots allt......

Sonen kom nyss ner med en kopp te, han tyckte att det verkade som att jag behövde det och så rätt han hade. Önskade bara att det var lite smärtstillande i det också för mitt knä gör verkligen vrålont ikväll. Och under foten, där fotvalvet är nedtrampat...aj aj aj. Och i nacken gör det ont....aj aj aj. Men som tur är så har jag tid hos sjukgymnasten för att få hjälp med i alla fall nacken imorgon. Dessutom kommer mina specialtillverkade inlägg till skorna om exakt en vecka. Det blir toppen. Min förhoppning är att det ska hjälpa knäet också när belastningen på foten blir mer riktig. Så egentligen är det rätt toppen!

Något annat som var toppen, eller för att vara mer precis, någon annan var den snälla Hemglasschauffören. När jag träffade henne på andra sidan byn tidigare i kväll lovade hon att komma förbi vårt hus en gång till så att vi skulle få handla eftersom vi missade henne när hon for förbi på sin rutt. Det är service det! Så nu har vi fyllt frysen med laktosfri glass. Mums....skulle ju smaka smaskens till den temugg som står här bredvid.....