Bara ett hus....

I förmiddags gick vi in i vårt gamla hus en sista gång innan det var dags för ägarbyte. Vi gick runt i alla rum jag och sonen, lite vemodigt kändes det allt. Jag tänkte på alla arbetstimmar pappa lagt ner in- och utvändigt på huset. Första sommaren när hela huset fick en renovering invändigt. Pappa började i juli och i slutet av september flyttade vi in. Oj, vad han slet, men bra blev det. Året efter var det dags för det utvändiga jobbet....Lika nöjda blev vi med det.
Jag tänkte på alla timmar jag lagt ner i trädgården som var en enda stor grön gräsmatta när vi flyttade dit. Jag kommer ihåg andra sommaren när sonen då drygt två år sa: Mamma gå  skogen, Ante gå här....Då menade han att jag fick gå bland blommorna, han gick utanför....Eller den första julen när pappa hade köpt marschaller åt oss och Sudden la ut dem i en lång rad i hallen, eller när han pyntade med tomtar i trappan....så det inte gick att gå där. Minnen, massor av minnen som kom bubblande fram när vi gick runt där i de tomma ekande rummen. Vemodet växte men nu blir det andra som får skapa sina minnen i huset på Olympiavägen, vi tar våra med oss och fortsätter vår minnesresa här på Nygatan!

En ovanlig start på arbetsdagen

Nog är det rätt bra med trådlöst internet och en bärbar liten dator. Njuter av en lugn morgon tillbakalutad med datorn i knäet. Har redan arbetat ett tag men nu tar jag en liten paus för att få kaffe och läsa tidningen. Rätt skönt att kunna jobba i pyjamas...men det funkar ju bara när det är datorjobb som ska göras annars skulle nog folk höja ögonbrynen om jag kom till jobbet så....
Idag ska jag och sonen till stan, han har sitt årliga återbesök för att göra spirometri och kolla astman.
På eftermiddagen är det träff på banken för då ska Olympiavägen 4  få nya ägare. Lite vemodigt känns det allt. Men nu...kaffe....