Idag har solen gömt sig bakom molnen. Jag undrar om det är för att jag äntligen ska få tummen ur och sätta igång med skrivandet på datorn. Samma saker som hängde över mig förra helgen.....skrivjobbet hänger ännu mer nu vill jag lova. Faktiskt är det riktigt påträngande. Tänk att jag nästan alltid väntar till sista stund innan jag får tummen ur och gör det jag ska.

Igår var det Earth hour. En timme där tidzon efter tidzon släcker ner för klimatet. Många hånar manifestationen och menar att den timmen inte gör någon skillnad för klimatet vad gäller energianvändningen. Visst de har rätt, det som sparas den timmen är marginellt,  men det är ju inte det som är tanken. Genom att släcka ner en timme och delta visar vi att klimatet och energianvändandet är viktigt och att vi tänker på och att vi gör något åt det även resten av årets timmar.
Vi släckte i alla fall, tände ljus, en eld i braskaminen och hade en extra mysig timme nere i gillestugan med mycket snack.

Levande ljus och eld i kaminen.

Idag talar de om psykisk ohälsa på nyhetsmorgon, att det är många fler unga som lider än vad vi tror. De talar också om att det tyvärr varit och fortfarande är skuldbelagt för många. Det är inte alltid något man talar öppet om eftersom det av många upplevs som skamligt. En ung kille, Christian Dahlström, delar med sig av sina erfarenheter. Han har skrivit en bok som heter "Panikångest och depression". Dessutom har han en blogg där han skriver om depression.

En ung journalist från Australien delar med sig av sina reflektioner angående kramar. Han tycker att vi kramas i tid och otid och har ofta känt sig obekväm av att det ska kramas så fort man hälsar på varandra. Precis som att många känner sig obekväma när det ska kindpussas. 

Det är väl så att det som inte varit norm där man själv växt upp känns annorlunda och ibland obekvämt. 

Krama de som gillar kramar och strunta i alla andra, de tar man i hand. Om det inte är läge för en kindpuss förstås...eller två eller tre....