Under mina dagliga promenader de senaste dagarna har jag lyssnat på Jennie Walldéns inslag i Sommar i P1. Det var längesen jag blev så berörd av ett sommarprat. De som mötte mig på promenaden där jag gick och fulgrät måste ha undrat vad det var med mig. Det gick liksom inte att hejda tårarna. 

Så stark var känslan hon gav, jag blev berörd djupt in i hjärteroten och det bildades en klump i magen. Samtidigt andades hennes prat tillförsikt, styrka och varm kärlek till både hennes familj i Korea och hennes familj här i Sverige. Har du inte lyssnat redan, gör det. Du kommer att bli djupt berörd.

Nu är det i alla fall semester och jag kan fulgråta hur mycket som helst. Fast jag tänker nog göra lite annat också. Igår till exempel gjorde jag....ingenting....eller jo, någonting gjorde jag. Tog en promenad, låg i soffan, såg teve, läste, åt något enkelt som gick snabbt att laga till och slappade. En helt perfekt start på semestern om du frågar mig. 

Idag har jag också gått en promenad, sen tänkte jag att jag skulle tvätta. Men så kom jag på att jag ju har semester, tvätta kan jag göra en annan dag. Jag menar, varför göra idag det jag kan skjuta upp till imorgon. Eller övermorgon för den delen. 

Ikväll blir det konsert, sjunde i sjunde klockan sju, inne i Övik. Hoppas regnet gör ett uppehåll, annars finns ju regnställ. 

Fast till dess ska jag göra det jag gör absolut bäst. Slappa!

Dahlian ger färg mitt i salladen. Fint en mulen dag som den här.