Oj vad det prasslar och rasslar ute idag. Ibland skramlar det till också. Det är vinden som orsakar alla ljuden idag. Lyssnar man noga hör man att det fortfarande är sommar kvar i löven...det är inte höstrassel ännu. Tack och lov!
Skramlet kommer inte från träden....det är burkåtervinningen på balkongen som flyger runt....
Vindarna idag får mig att tänka på alla somrar jag var i min mormor och morfars sommarstuga där alla björkar susade i vinden. Det var där jag lärde mig ro, att skjuta med luftgevär och att skumma mjölk för att ta reda på grädden.
Jag kommer ihåg när jag fick gå till grannen med en tom mjölkkruka för att byta den till en full. Jag var inte så förtjust i den promenaden....mörka skogen följde mig hela vägen.....jag var väldigt rädd för mörka skogen.
Det var också där min afrikanske dvärgkilling Petter bodde varje sommar. Fast han var inte bara min, min ena morbror rådde också om honom. Dessutom visade det sig när han växte upp att han inte var någon dvärgkilling...tvärtom blev han väldigt stor......snacka om att de som sålde honom lurades.
Han hade sina små egenheter, Petter. Han rymde ibland, då åt han gärna upp mormors planterade blommor. Men förutom att vara extremt rädd för åska var han lika rädd för vatten. Så beväpnad med en vattenkanna jagade jag honom, då sprang han raskt in i sin hage igen....
En annan dum ovana han hade var att sticka ut huvudet genom nätet runt hagen. Det var lätt för honom att sticka ut huvudet men när han skulle dra in det igen tog hans stora horn emot....då var det bara att assistera igen.
Ibland gick vi till och med ut och gick med honom i koppel...då mumsade han "rävrumpor" och "almyche" (hur stavas det egentligen?) efter vägkanten. Det fick jag i vanliga fall gå och plocka i kassar varje dag, eftersom det var favoritmaten. Då var mörka skogen där och hotade igen.....
Men trots mörka skogen är mina minnen från somrarna i morfars stuga ljusa och varma!
Tänk vilka minnen vindens sus kan framkalla!
förklaring: rävrumpor= fräken, almyche= mjölke, mjölkört
