Vilken bragd de svenska skidtjejerna stod för idag. Så fantastiskt att följa loppet och hur alla fyra i laget plockade fram det absolut yttersta för att ge allt. När Kalla sedan på sista sträckan plockade sekund efter sekund kunde jag inte sitta still. Jag vrålade och skrek så sonen undrade vad som stod på...fast han börjar bli van nu.....han vet att det är så jag låter när det är något spännande på gång. Hes, svettig och darrig gick jag sedan upp för att laga till en försenad lunch till två hungriga vargar.

Nu har jag precis kommit in efter en promenad denna gråa februaridag. Känslan av att vintern snart ska ta slut var stor när vinden bet i kinderna, regndropparna skvätte och det slaskade under skorna. En titt i almanackan när jag kom in igen grusade snabbt de förhoppningarna.

Halva februari och hela mars är kvar innan det ens är lönt att börja längta till våren.....suck....än är det långt till vår. Fast det går i alla fall åt rätt håll. Ljuset kommer sakta tillbaka, det märks både på morgonen och kvällen. Så lite hoppfullt är det trots allt. Dessutom får man ju äta semlor nu...det är positivt!

Idag har vi haft besök av en god vän som med hjälp av saxen fixade till våra frisyrer. Mitt hår toppades så att det slitna försvann. Sonen däremot blev av med mer hår.
Fast det var inte helt enkelt att bestämma hur mycket som skulle bort eftersom han egentligen vill spara det långt samtidigt som han vill ha det kort för att det är lättare att sköta....Därför blev det ett mellanting idag. Så får vi se hur han vill göra sen, låta det växa eller klippa det kort? Vi ska i alla fall skaffa honom ett hårband som drar bort håret från ögonen under träning, det kommer att underlätta.

Sonen blev av med mer hår än jag har kvar på mitt huvud.

Nej, nu ska jag göra kaffe, fixa till semlor och fortsätta min slapparhelg i soffan framför OS!