Jösses, jag blir alldeles matt. Anledningen....ja inte har det att göra med det faktum att jag var tvungen att tvätta bilen fyra gånger för att få den någorlunda ren idag. Inte heller det faktum att jag har lite svårt att prioritera den pedagogiska litteratur jag ska läsa....Jag blir inte ens matt av allt skrivjobb som fortfarande hänger över mig, eller alla planeringar som inte hinns med.
Nej, idag är det (återigen) regeringen som får mig att tappa orken totalt. Deras senaste utspel om betyg från årskurs 4....vad tror de att de ska vinna på det? En utredning tillsätts....igen.....det verkar vara deras generella lösning på alla problem. Ja förutom fler prov och mer kontroller då.
För att säkert få det svar man vill ha, har de dessutom för att genomföra denna utredning tillsatt en man som är positiv till tidiga betyg. Inte någon som faktiskt forskat på detta med betyg och bedömning, det finns faktiskt några stycken erfarna forskare att tillgå.....
Att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet gäller visst inte alla. Fattar ni vad rädd regeringen måste vara att utredarna skulle komma fram till fel slutsats....att betyg inte är allenarådande, att fler prov inte är den bästa vägen att gå, att kontrollerna bara gör att vi som arbetar i skolan måste fokusera på fel saker.
Helst skulle jag vilja blunda, slå händerna för öronen och låtsas att jag inte hör eller ser vad som debatteras dagarna i ända. Det tar så oerhört mycket energi att bli omväxlande arg och uppgiven mest var och varannan dag. Fast jag misstänker att det inte hjälper....regeringen fortsätter nog att rapa ur sig stolligheter ändå. Vad bryr de sig väl om mig, som har skolan som arbetsplats.
Åh, vad jag längtar efter lugn och arbetsro. Tillsammans med mina arbetskamrater. Lugn, ro och tid för oss att fokusera på det allra viktigaste vi har, våra elever. Att få utveckla den dagliga verksamheten, vårt formativa förhållningssätt och hitta de former som hjälper de elever vi har just nu att få utvecklas på det sätt som är bäst för dem.
Att säga att det var bättre förr, tjänar ingenting till. Visst, jag kan villigt erkänna att jag ibland drömmer mig tillbaka till den skola jag började arbeta i. Då när jag fortfarande upplevde att jag hann med både eleverna, planering och mina arbetskamrater.
Men samhället har förändrats väldigt mycket sedan dess. De barn som växer upp idag möter en helt annan verklighet än de som var små för evigheter sedan när jag började jobba. De intryck de möts av under en dag överstiger med råge hur det var för snart trettio år sedan.
Därför är det viktigt att skolan förändras, vi vinner ingenting på att se tillbaka och försöka upprepa det vi gjorde förut. Men förändringarna bör ske utifrån aktuell forskning och i samråd med oss som faktiskt arbetar i skolan. Det finns ingen annan väg att gå, så är det bara.
