Kväll, dagen innan skrapdan. Sudden har en kompis här som ska sova över, de skrattar och spelar i källaren. Jag har slappat i soffan de senaste timmarna, sen fick jag ett ryck och tog reda på lite tvätt, för att sen fortsätta med att skala rotfrukterna till morgondagens blöte.
Tidigare ikväll blev vi bjudna på middag hos mor, sen hjälpte vi henne att sätta ljus på tallen och placera ut tomtar i hennes lägenhet. Det blev julfint, hon hade fått en jättefin tall, så med pyntet blev den toppenfin! Nu känner jag mig trött men utan värk i knä, skönt. Det märks att jag har tagit det lugnare idag, nyttigt!

Lunch

Nu är julen här, en tid för eftertanke, medmänsklighet och värme.
Det är en tid när vi ska måna om varandra och ge varandra tid. Det är nu vi, trots att många har mycket att hinna med, ska stoppa ner de måsten som inte är livsavgörande i en säck, knyta åt och kasta bort den. Julen kommer ändå och det viktigaste med den är att få vara tillsammans med nära och kära!

Det finns många som inte har någon att fira jul med, som sitter ensamma, jag hoppas de kan finna någonting meningsfullt som fyller deras jul med glädje och värme trots ensamheten.
För de som är svårt sjuka kanske julen känns som en hopplös helg, när man tänker på hur det skulle kunna vara utan den svåra sjukdomen. Små glädjeämnen kan göra deras tillvaro lättare, det kan vara en stunds kort besök, ett samtal eller något annat som kan ge glädje och hopp för en stund.

Sonen skulle gå till en svårt sjuk tant idag och spela en julsång på fiol för henne som han lovat tidigare i höst, men precis samtidigt kom de som skulle hjälpa henne i hemmet och de hade inte tid att vänta de tre minuter det skulle ha tagit för honom att spela den enda sången. Besviken kom han hem igen. Jag tänker att hur stressigt jobbet än är för vissa av oss så kanske vi ibland måste ta några minuter där vi stannar upp, tar in omgivningen, känner medkänsla och låter det oväntade hända. Jag tror dessutom att man hinner mer om man inte skyndar sig utan försöker behålla lugnet mitt i jul- och vardagsstressen, visserligen lättare sagt än gjort, vi är ju alla olika.

Det jag har lärt mig efter alla mina knäolyckor är just att mycket av det man tror att man måste göra och hinna med inte är nödvändigt egentligen. Det går ändå även om allt inte är som det brukar. Visst kan jag känna frustration ibland, irritation och till och med ilska kanske, men sånt drar ner en i en negativ spiral som inte leder till någonting gott. Det man måste undvika trots stressen är trots allt att inte låta sitt eget dåliga humör gå ut över andra runtomkring. Det är ett ansvar vi alla måste ta, hur svårt det än är ibland. I alla fall jag tycker att det är svårt när frustration och irritation slår till med full kraft...och det gör det ibland, hur positiv man än är.

Jag har slopat många av mina måsten, det går ändå! Sen är det ju förstås skillnad på privata måsten och det vi måste göra i arbetet.
Nu önskar jag er alla en skön julhelg oavsett om ni jobbar eller är lediga och för de av er som har det stressigt hoppas jag att ni kan hitta små mikropauser där lugnet finns så att det blir en riktigt GOD JUL!!