Snart har den första arbetsveckan efter semestern gått. Det känns lite märkligt då min semesterhjärna inte riktigt vill släppa taget. Första dagen ägnades åt att försöka tyda mina finurliga anteckningar som gjordes innan semestern. Anteckningar med direktiv till mig själv om saker att ta tag i denna första vecka. Men nu tror jag att jag är på banan igen. 

Fast jag njuter av att tänka på vilken fin semester jag har haft i år. Först fick jag umgås några veckor med sonen. Först här hemma och sen med honom nere i söder. Sen blev det tid här hemma med seriöst slappande, mycket läsande och så lite måsten som möjligt. Som grädde på moset fick jag umgås med goda vänner som jag inte träffat på länge. 

Helgen som gick blev en härlig slutkläm på min semester. Tillsammans med mina söndagsmiddagsvänner från lärarhög tillbringade vi helgen i Lycksele. Vi åt, surrade, tog nån promenad, surrade lite mer, åt igen, sov en stund och sen började allt om. En alldeles underbar helg. Rätt fantastiskt att vi fortfarande träffas trots att det snart gått 35 år sen vi tog vår examen och spreds över landet. Den här gången var det den tjugonde träffen med söndagsmiddag hela helgen och alla utom en kunde delta (och henne saknade vi väldigt mycket). 

Det mest fantastiska är att när vi väl ses känns det som igår även om kontakten mellan träffarna kan vara väldigt sporadisk. 

Foto: Marie Lundgren

Foto: Maggan Johansson