Inser att det blir lite varannan dags-bloggande numera. Som vanligt är tisdagar riktiga heldagar med jobb, följt av mat och sedan träning för sonen och lite klubbjobb för mig, inte mycket tid för reflektion.

Mitt dumma knä var ett stort minus under gårdagen, det var väl det dåliga med den dagen. Jag har kallat det skitknä förut men nu börjar jag nästan tycka att det är för snällt....de senaste veckorna har det varit ovanligt svullet, något det inte har varit på länge....det irriterar mig mer än någonsin. Igår var värkte det så mycket så jag hade svårt att gå, trappor funkade inte alls. Det gjorde till och med ont när jag tryckte ner kopplingen på väg hem från stan i den sena kvällen...det har det aldrig gjort förut.

Efter natten kändes det bättre, så idag har det trots allt varit drägligt. Träffade min sjukgymnast en stund innan eftermiddagens kurs och hon gav mig många goda råd hur jag ska lägga upp min träning framöver. Nu gäller det bara att följa dem också. Men jag ska göra mitt bästa, jag lovar.

Ikväll har jag gjort absolut ingenting....okej nu ljög jag lite känner jag.....
Middag, betalat räkningar, diskuterat med sonen inför hans utvecklingssamtal, arbetat lite vid datorn är ju faktiskt saker jag har gjort sedan jag kom hem. Allt det räknas nog som någonting skulle jag tro om man vill vara nogräknad.  

Det är nog det faktum att jag får vara hemma som gör att det känns som om jag gör ingenting....fast jag gör någonting ändå.....
Nu tänker jag i alla fall återigen dyka ner i boken jag hämtade på biblioteket idag.....de första kapitlen läste jag medan middagspotatisarna bakades i ugnen.
Dags för fortsättningen, den är svår att lägga ifrån sig, boken om Erik Krigarhjärta!