Katarina Strömberg (@obikrina) har delat en twittring med dig: obikrina: Än är det en bit kvar till dess att jag kan lyfta benet rakt. En smärtsam bit.. http://t.co/S1miO2Jp --http://twitter.com/obikrina/status/246668956201545728

Mätt och belåten slappar jag vidare i soffan framför teven. Sudden har plockat undan efter att ha bjudit på middag. Själv håller jag precis på att samla kraft för att träna min lårmuskel...en liten stund till så ska det nog bli av.

Funderar över hur det känns för svenskarna som äntligen kommit hem till Sverige och fått träffa sina familjer igen. Overkligt skulle jag tro. Hoppas verkligen att media låter dem vara ifred med sina familjer den närmaste tiden nu när de har ställt upp på en stor presskonferens och svarat på frågorna de fick.

Häpnar över de bisarra scener som utspelas vid amerikanska ambassader över hela världen, ja vid andra västerländska ambassader också för den delen. Undrar hur de som gjorde filmen och la ut den på youtube tänker om sitt beslut att göra filmen nu?
Det är förfärligt vilka proportioner det har fått, en film utlöser ett hat och våld som inte har någon begränsning. Människor hamnar i vägen för våldet som inte har någon som helst anknytning till filmen mer än att de kommer från samma land som filmskaparna. Det är nåt allvarligt fel i vår värld. Allvarligt talat, dags att svänga trollspöet och fixa till det onda som finns i människor.

Ondska visade även mannen som rånade den stackare som fallit ner på tunnelbanespåret....och sen lämnade honom där. Hörde precis på nyheterna att de misstänker att rånaren inte finns kvar i Sverige längre..Men med tanke på de tydliga bilder som finns på honom och säkert sprids över världen borde han ju bli igenkänd snart.

Nu ska jag i alla fall ta tag i min träning....kanske med lite glass till går det lättare.....

Skoldagen sprang verkligen förbi....fort, fort....Som det oftast brukar vara hade vi en rolig och glad dag!
När jag klev innanför dörren här hemma möttes jag av sonen som glatt rapporterade att prov och läxförhör gått bra, att lunchen smakat toppen.
Sen kom trevligt fikasällskap en stund där jag verkligen hann börja varva ner. Nu har sonen gått på affären för att handla några ingredienser till kvällens plockmiddag.
Själv sitter jag i soffan med ett glas rött och njuter av eldens sprakande i braskaminen och fullbordar nedvarvningen.
Mitt knä har inte gjort lika ont idag, inte är det så svullet heller. Hoppas verkligen att det har vänt nu!