måndag 1 augusti 2011

Promenad

Nu har jag tagit mig en promenad på någon timme. Genast blir knäet svullet och ömt. Längtar till dess att jag kan gå längre sträckor utan att det gör ont. Men vädret är så härligt så det uppväger....Sonen stack till en kompis men sen måste han komma hem och packa för i morgon bär det iväg till Gullänget ett antal dagar. Då blir jag en ensam mamma igen...

Grillmiddag

Underbara sommar som gör att det går att sitta ute och äta mest varje dag, idag blev det grillad kyckling med tillbehör. Hittade på och testade en ny marinad med bl.a ketjap manis som blev supergod! Nu ligger disk och grillgaller i blöt och jag slöar innan jag ska ta reda på det...

Mera målning

Det blev trots allt mer målning, istället för att tvätta ur penslarna som jag hade tänkt, skrapade jag, tvättade och målade ett varv på tak och väggar i mammas förråd. Ja, inte hela förrådet utan den del där tanken stod, där är det tomt. Så det kommer att bli målat i omgångar, men övriga delar dröjer nog ett tag. Nu har jag ätit lunch och ska bara sitta och ta det lugnt. 

Lilla fågel

När jag kom för att öppna dörren till växthuset för en stund sedan var det en stackars sädesärla där inne. Den hade förmodligen flugit in genom takfönstret men sen inte klarat av att ta sig ut igen. Efter att ha tagit bort draperierna för dörrarna hittade den snabbt vägen ut till friheten igen. 
Satt sen på bron och åt min näst sista ostfralla till frukost. Av de jag bakade igår är det nu bara en kvar....Då när jag sätt där och mumsade och njöt kändes det till och med på luften att det blivit augusti...det är förmodligen inbillning men det känns liksom högre och klarare i luften på nåt vis.

1 augusti

Sitter med tidning och kaffemugg och känner mig trött...Hur ska det gå när jobbet börjar igen när jag är så trött? Jag vill inte börja gå och lägga mig i tid på kvällen igen för att orka..vill vara uppe så länge jag vill!
Men nu är det den tiden när det är dags att förbereda sig, när juli blir till augusti står man vid ett vägskäl. Då börjar snart jobbet igen. Mentalt kan jag tycka att det är jobbigt för jag tycker att det är alldeles för skönt att vara ledig men samtidigt tycker jag om mitt jobb och skulle inte vilja vara utan det.  Fast i år är det inte det faktum att jag snart börjar jobba det jag gruvar mig för, det jag tycker är jobbigast nu är väntan på kallelsen till operation. Om det ändå vore över för den här gången också...