Första augusti. Ett datum jag inte känner mig helt bekväm med. Även om det är kvar av sommaren ännu ett tag signalerar dagen att vi kommer närmare hösten och så småningom blir det vinter igen. Just idag är det dessutom lite svalare ute, det var fjorton plusgrader när jag travade iväg till sjukgymnasten i morse. Men shortsen var på, långbyxor göre sig icke besvär ännu. 

På väg hem lyssnade jag till vindens sus i träden, framförallt i de björkar jag gick förbi. Så här på sensommaren blir det ett speciellt prassel som påminner mig om min mormor och morfars sommarstuga. Där tillbringade jag mycket tid under hela min uppväxt och deras backe med björkar bjöd på precis det ljud jag hörde idag. Barndomens många minnen blev med ens påtagliga. Varma, fina och fyllda av kärlek. Tänk vad lite vindsus i björkarnas löv kan föra med sig. Då känns det till och med okej att det är den första augusti.  

 

Månadsbilden är bytt - nu är det augusti som gäller.