Äntligen hemma, inser att måndagar och onsdagar kommer att bli maratondagar....Nu är det så skönt att få sitta ner och bara ta det lugnt en stund och försöka varva ner innan det är dags att sova. Jag längtar till dess att det har gått några veckor så att vi får till vardagsrutinerna, just nu känns det en aning rörigt....Det är nackdelen med att inte ha vanliga rutiner under semestern, då får man leva med ett litet halvkaos till en början. Men det brukar ge sig rätt snart.

Sonen är rätt trött han med, hans eget träningspass avslutades med intensiv fysträning. Nu klagar han över trötta och ömma armar och ben....jag säger bara: vänta till i morgon och övermorgon...Träningsvärken kommer att slå till rejält.
Han var i alla fall nöjd med första dagen i sjuan, hoppas att hans goda intentioner om hur läxor och annat ska skötas håller i sig, så kommer nog detta att gå rätt bra ( hoppas jag).
Men nog känns det lite märkligt att han redan påbörjat de tre sista åren i grundskolan. Kommer så väl ihåg när han och hans kompisar skildes åt inför förskoleklassen och funderade hur många år det var kvar till dess att de kanske skulle få gå i samma klass igen....nu har de åren gått och de är där, i samma klass precis som de önskade. 

Oj vad den här skoldagen gick snabbt! Det var så roligt att träffa alla elever igen, både nya och gamla. Glada positiva barn, det känns som om vi kommer att få ett bra år tillsammans. När min arbetsdag var till ända åkte jag hem och började förbereda middag. På måndagar är det träning i stan så då måste vi äta tidigare. Nu har vi gjort det så nu åker vi!

Klyftpotatis och dubbla parisare.