söndag 10 mars 2019

Igår kväll såg jag precis som så många andra på Melodifestivalen. Det var ett ovanligt starkt startfält tyckte jag, om än det inte alltid var enligt min musiksmak.

Som alltid går meningarna isär om det var rätt låt som vann. Detta år var det så, i alla fall enligt mig. Första gången jag hörde vinnarlåten reste sig håren på mina armar när gospelsoundet gav sig till känna i refrängen, något det har fortsatt att göra. Därför var jag tämligen säker att John Lundvik skulle ta hem hela tjottaballongen. Jag hade rätt, eller håren på mina armar hade rätt! Nu återstår att se om övriga Europa blir lika förtjusta som mitt kroppshår....

Idag har jag kommit på ett nytt sätt att träna här hemma. Jag använder trappan som step up-bräda. För att gå upp till övervåningen måste jag göra minst tio repetitioner för varje trappsteg i raskt tempo, det blir rätt många innan jag når övervåningen. Någon slags frivillig tortyr. Nu är mina ben möra....blir inget mer steppande i trappor idag....möjligtvis kryper jag upp när det är dags att laga till middag....


Lunchmackor med rester.

Mellosmys!