I morse tog jag en promenad i oktobersolen. En lång härlig promenad. Det var varmt och kallt, sommar och höst. Allt på samma gång. På min väg såg jag blåklockor, renfana, en fin rölleka, midsommarblomster, lupiner, höstfibblor och förstås alla löv med fina höstfärger. En och annan talgoxe följde med mig på vägen också.

Då på morgonen var det fortfarande ganska vindstilla men trots det önskade mina öron att jag hade tagit på mig en mössa....jag och min kropp vill helst inte acceptera att sommaren snart är slut. Alla fina blommor som fortfarande lyser upp vägkanten hjälper ju inte till direkt. 

Men på nåt sätt kändes det ändå som om hösten talade om att den var här på riktigt idag, första oktober och allt. Fast inte gör det särskilt mycket om kylan väntar ett tag till....jag längtar inte direkt efter att snöra på mig dubbskorna...men mössan...den kommer jag att börja använda när jag går på promenad!