Alldeles nyss sken solen och det såg ut att bli en strålande höstdag. Nu har molnen kommit smygande, så det är nog upp till mig själv om det ska bli en strålande dag eller inte.

Fredagen och arbetsveckan avslutades i alla fall strålande med krabbfest tillsammans med goda vänner. Fast det var lite desperat ett tag. När jag öppnade de vakuumpackade skaldjuren anande jag att allt inte stod rätt till. Efter ett litet smakprov kunde jag konstatera att det inte skulle bli nåt nöje att äta dem.....

Frågan är vad man gör då? När längtan och förväntan inför utsikten att äta krabba funnits med hela veckan.
En snabb rundringning till affärerna här hemma tog snabbt död på hoppet att lösa problemet på ett enkelt sätt.

Så vad gjorde jag? Jo, satte mig i bilen och körde ner till stan för rädda krabbkvällen. Med tre nya, väldoftande och välsmakande krabbor anlände jag hem ungefär i samma stund som kvällens övriga deltagare kom.

Därefter gick allt som det skulle. God mat, skratt, allvar och många viktiga samtal hanns med till dess klockan slog tolv och det var dags att skiljas innan alla förvandlades till pumpor....

Idag är sonen på träningsläger. Mormor skjutsade vilket innebär att jag får slappa hela dagen. Hon har ju dessutom lovat att hämta också! Men jag kan tänka mig att han kommer att vara trött när han kommer hem....han klev upp vid fem i morse för att titta på nåt livestreamat spel.....tyvärr konstaterade han att han inte skulle hinna se upplösningen av finalen eftersom han skulle åka och träna.....jag konstaterar att vad som får oss att frivilligt kliva upp tidigt är väldigt olika......

Mitt första mål den här helgen är att bli klar över hur mitt buffébord ska se ut när jag fyller år. Mitt andra mål är att se till att tvättmaskinen får arbeta. Mitt tredje mål skulle kunna vara att städa....det känns som att det räcker med två mål.....