Jag gick in i den här helgen med en näst intill förlamande trötthet. Det innebar att fredagskvällen tillbringades i soffhörnet med lite streaming på teven. Inte något som krävde så mycket tankeverksamhet eftersom jag slumrade till emellanåt. Utan lite lagom förströelse sådär.

Igår tog jag som vanligt en promenad under förmiddag. Den avslutades med en mugg kaffe hos mor. Sen gick jag hem och tänkte fortsätta mitt slötittande på någon serie. Fast det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Dels började jag titta på en ny serie. Den heter Vaka och handlar om ett mystiskt virus som gör att människor inte kan sova. Människor dör och i takt med att viruset sprider sig breder kaoset och katastrofen ut sig. En serie som fängslar på en gång och som gör att nästa avsnitt hinner börja innan tanken att ta en paus ens hinner få fäste. Så planen att det skulle bli ett slötittande försvann. 

Men det blev faktiskt en paus i tittandet fast det var svårt att slita sig. En god vän som flyttat bjöd på middag med efterföljande mellotittning. Funderade länge på om jag skulle orka följa med men eftersom det här är den typen av vänner där det är okej att komma som en tröttmössa så hängde jag förstås med. Det var gårdagens bästa beslut. Fantastisk mat, fina samtal, skratt och gemenskap. Jag kom hem när januari hunnit övergå i februari och kröp i säng med en varm känsla inombords. Så tacksam!

Idag har jag förstås tagit en promenad, druckit min mugg kaffe, kollat lite skidor, kört några tvättmaskiner innan jag återigen placerat mig i mitt soffhörn. Nu har jag hunnit drygt halvvägs in i serien om totalt sex avsnitt. Den fängslar!