Knaster under skorna. Omväxlande grus och is, vattenpölar att plaska fram genom. Fågelkvitter, råmande skotrar och som grädde på moset ett svanpar i luften över Bredbytjärn.

Dagens långpromenad var underbar, jag njöt av solens värme och kände att våren trots allt är på väg. Ett snabbt stopp hos mamma på hemvägen innan planen var att sätta mig på altanen med en kaffekopp i handen.

När jag var på väg ut igen hördes ett mystiskt vinande...funderade så på vad det kunde vara...när ytterdörren öppnades kom förklaringen. Det haglade....jodå våren är på vägen. Riktigt aprilväder redan i mars.

Det blev dock en kopp te i soffan istället, altanen kändes kall. Men nu ser jag att himlen börjar visa lite blå fläckar igen. Snart skiner nog solen igen....kanske kan det bli altanläge trots allt? 

Veckan som gick slutade på det bästa sättet. Tillsammans med goda vänner, god mat och något gott i glasen. Som vanligt var samtalsämnena många. Glada, sorgsna och berörande. Skratt och allvar i en salig blandning.

Nu diskas de sista resterna i maskinen....när jag såg mängden glas i morse funderade jag över beslutet att göra efterrätt i tre små glas eller formar till varje person...då var jag tacksam att det inte är jag som måste vara diskmaskin.

Ljuset i den fina ljusstaken lyser upp fint!

Frukost framför morgonteven. 

Det har gått en vecka sedan voodoo-nålarna fick börja arbeta. Trots snö som föll har det fungerat...i torsdags återstod enbart en liten snöfläck....våren är på väg! Hurra!

Det funkade, våren ÄR på väg om än med något bakslag!