Dags för middag, kokt ris med stekt kyckling. Vi klarar av att äta båda två, om än långsamt och små portioner! Hoppas vi får behålla maten också.

Restaurangen här är fantastisk, de fixar och ordnar så att det ska passa oss. Det tackar vi för, det blir lite lättare att vara sjuk då.

Nu tar jag en tugga till....halvliggande i soffan. Sonen äter i sängen.

Inte under en kokospalm men väl under någon annan slags palm ligger jag vid vår egen pool och återhämtar mig. Sonens feber har gett med sig, han kräks inte längre och får behålla den vätska han dricker....teskedsvis....glimten i hans ögon börjar komma åter där han ligger nyduschad i en renbäddad säng. Jag börjar bli lite hungrig men på vad? Vet inte, ingenting jag tänker på känns gott. Så det får helt enkelt bli mer dryck även för mig. Maten får vänta.

Sådärja, nu har någon slags tropisk magsjuka tagit ett rejält grepp om oss.

Jag började och sonen kom efter. Igår när vi har inne i stan och precis hade börjat gå runt och handla blev jag plötsligt yr och kallsvettig. Butikspersonalen hjälpte mig till toaletter, med någon slags doft i näsan och flaskvatten. Det kändes bättre och vi gick vidare. Nästa ställe fick jag snabbt be om en plastpåse och skynda mig ut i gatans dunkel.

Då tog vi oss hem och på vägen hem började sonen klaga över lite ont i magen.

Sen har vi haft en natt utan alltför mycket sömn. Jag gjorde bort mitt relativt snabbt även om jag inte mår helt hundra ännu. Men sonen är fortfarande dålig. Nu sover han äntligen lugnt, hoppas han får sova ett tag.  Förhoppningsvis släpper det greppet om honom nu också.

Inatt när vi båda mådde som sämst tittade vi på varandra och konstaterade att det var tur att det inte kom under Vietnamdelen av resan. Här kan vi ju vara och få mat till rummet om så skulle behöva.

Nej nu ska jag vila lite igen.