Huvudrätt!
lördag 31 december 2011
Hạnh phúc năm mới = Gott Nytt År!
Det verkar vara kyligt väder ute idag, årets sista dag. Jag har inte tittat på termometern ännu för jag ligger fortfarande under täcket.
Tänk att 2011 redan är slut. Året började med en knäfraktur och slutade likadant, trots det har jag ändå en positiv känsla av året som gått..Funderar vad det kan bero på, jag är väl helt enkelt rätt nöjd med tillvaron trots allt.
Nu vänder vi snart blad och ett nytt år knackar på dörren, fullt av oskrivna dagar. Året när vi skulle ha rest till Asien men det får vi skjuta på, förhoppningsvis blir det året därpå istället.
Det jag vet kommer att hända är att min knärehabilitering börjar om igen, det känns tungt men jag ska ge allt, precis som tidigare för att komma tillbaka så fort som möjligt. Det finns ju inget alternativ.
En köksrenovering knackar också på dörren 2012 men jag tror att vi får skjuta lite på den, de skulle börjat när vi var utomlands men då kommer jag fortfarande att vara som en spaghetti i benet med stelt knä. Det kan ju kännas lite besvärligt att inte kunna fly hemmet ibland för egen kraft. Jag kommer ju inte att kunna köra bil då till exempel...Men innan året är slut så....
Annars ska jag nog försöka ta dagen som den kommer och njuta av nuet, fortsätta att tänka positivt för det ger mer kraft.
Tänk att 2011 redan är slut. Året började med en knäfraktur och slutade likadant, trots det har jag ändå en positiv känsla av året som gått..Funderar vad det kan bero på, jag är väl helt enkelt rätt nöjd med tillvaron trots allt.
Nu vänder vi snart blad och ett nytt år knackar på dörren, fullt av oskrivna dagar. Året när vi skulle ha rest till Asien men det får vi skjuta på, förhoppningsvis blir det året därpå istället.
Det jag vet kommer att hända är att min knärehabilitering börjar om igen, det känns tungt men jag ska ge allt, precis som tidigare för att komma tillbaka så fort som möjligt. Det finns ju inget alternativ.
En köksrenovering knackar också på dörren 2012 men jag tror att vi får skjuta lite på den, de skulle börjat när vi var utomlands men då kommer jag fortfarande att vara som en spaghetti i benet med stelt knä. Det kan ju kännas lite besvärligt att inte kunna fly hemmet ibland för egen kraft. Jag kommer ju inte att kunna köra bil då till exempel...Men innan året är slut så....
Annars ska jag nog försöka ta dagen som den kommer och njuta av nuet, fortsätta att tänka positivt för det ger mer kraft.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)