Så kom den, kylan. När jag slog upp mina blå igår var det minus nio grader. Alldeles för snabbt blev det kallt för att passa mig. Jag hade ju inte hunnit med att byta ut sommar till vinter, varken i mitt huvud eller bland skor och ytterplagg. Hösten hann jag överhuvudtaget inte med alls. Men nu är processen påbörjad, snart är jag redo för vintern. Det är bara att bita ihop, le och se glad ut fastän jag redan längtar till dess att jag får göra bytet igen. Fast åt andra hållet. Dit är det dock ett antal månader så det gäller att acceptera att vädret och årstiderna inte bryr sig om vad jag tycker.

Försöker njuta ändå. Varma tröjor, gosiga sockar och mjukisbyxor gör att det ändå känns okej. I alla fall inomhus. Men tittar man ut i världen så kan jag stoppa upp mitt missnöje över kylan någonstans och bara vara tacksam att jag lever i den del av världen jag gör. Det finns ju faktiskt väldigt mycket att vara glad och tacksam över. Så jag riktar in mig på det istället, livet blir så mycket bättre då. 

Till exempel är det lätt att förundras över hur otroligt vacker en orkidé i närbild kan vara. Det tar jag med in i nästa vecka, allt det vackra som finns omkring oss. Bara vi ger oss tid att titta.