Tidigt i morse gick jag runt i den mörka adventsmorgonen och vattnade blommorna. Några blommor kände jag mig lite osäker på om de behövde vatten eller inte då det var så mörkt att jag inte kunde se med ögonen. Då var det bara att känna efter med fingret. Det tycker jag är lite obehagligt, ungefär som att jag inte gillar våta händer om jag inte kan torka dem direkt. 

När jag stod där i mörkret och kände i jorden tänkte jag plötsligt på mormor. Hon som inte såg fick alltid sätta fingret i krukan för att vara säker på att blomman fick tillräckligt med vatten. Tänk så många saker jag ofta kan göra bara med hjälp av ögonen medan hon alltid var tvungen att ta hjälp av alla andra sinnen. Min fina mormor. Som jag beundrar henne och det sätt hon mötte svårigheter på. Om jag bara kan använda hälften av hennes jävlar anamma finns det inte mycket jag inte klarar av. 

Denna andra adventshelg tänker jag inte bara på mormor. Nej jag läser även om barn som utmanar och tar promenader. Dessutom har jag gjort lite julgodis. Det här året blev knäcken perfekt. Visste jag inte bättre skulle jag tro att det var pappa som låg bakom tillverkningen. Nu är det enbart trillingnötterna som ska tillverkas men det får bli en annan dag. 

Resten av denna dag ägnas åt amöban i tvättstugan, serier på teven och läsning av pedagogisk litteratur. Fast inte på samma gång....börjar nog med läsandet medan tvättmaskinen brottas med amöban. 

Traditionsenligt adventsfika.

Saffranskladdkaka med lingongrädde, sockerskorpa, pepparkaksdröm, rocky road och knäck.