Usch, idag är det en riktig blåsdag. Det visslar och viner utomhus, vindspelet får jobba som bara den. Plötsligt brakar det till, en snabb titt genom fönstret för att se vad det var den här gången. På gränsen till kommunens mark står en barack med en halvlös plåt på taket som skramlar och låter, oftast är det därifrån ljudet kommer.

Plötsligt yr det runt några snöflingor också för att riktigt understryka att det är ett skitväder utan dess like. Växthusdörrarna blåser upp och jag ser att gardinerna är på väg att rymma. En snabb utryckning till altanen och jag lovar....blir det inga fler blixtutryckningar håller jag mig inne resten av dagen!

Dagar som den här tänker jag lite extra på min mormor. Hon tyckte verkligen inte om blåsväder. Hon hade oftast en fantastisk förmåga att orientera sig även utomhus, men inte när det blåste. Eftersom hon var blind tappade hon förmågan att känna i vilken riktning hon skulle gå för att ta sig dit hon skulle. Jag kommer ihåg att jag fick följa henne för att både hänga och hämta in tvätt när det blåste förutom till eventuella andra sysslor hon ägnade sig åt utomhus. Men var det inte nödvändigt gick hon inte ut alls när vinden tog i, precis som jag tänker göra idag. Jag håller mig inne, en kojdag får det bli!