Hon är här nu, på riktigt, Gumman Tö. Även om det är minusgrader under nätterna och inte de varmaste vindarna dagtid, värmer solen och snön töar undan bit för bit. Jag känner att jag blir lite hoppfullare dag för dag, snart kommer det att gå att stoppa undan vinterskorna. Bilen har i alla fall fått sina sommarskor på! 

Den här söndagen bjöd på en riktigt härlig dag. Inte mycket vind och ljuvligt solsken. Härliga, ljuvliga solsken! En passande dag att grilla lite. Hämtade mor och sen satt vi ute i solen på framsidan hos mig. Gjorde upp en eld och fixade lunch. Drack kaffe och njöt av en chokladpralin till efterrätt. Bästa söndagen på länge. Fin uppladdning inför en ny arbetsvecka!

Äntligen har Gumman Tö börjat få ett litet övertag över Kung Bore. Snön smälter undan, det drippar och droppar, knastrar rejält på promenaden av allt grus på gator och trottoarer. Men bäst av allt, kvittret från mina vänner småfåglarna är mer intensivt. Som jag gillar att det blir mer och mer vår. Visst, förnuftet säger att det kommer bakslag men ändå. Jag tillåter mig att glädjas över varenda liten delseger för våren. 

Den här helgen är jag trött, det var intensivt på jobbet och av någon dum anledning sov jag halvtaskigt under veckan som gick. Men som tur är har jag sovit desto mer under helgen. Inte alls vaknat samma tid som jag normalt kliver upp under vardagarna utan mycket senare. Så skönt. 

När jag vaknade idag insåg jag vilken tur jag har som bor där jag bor. Låg trött i sängen och tittade på nyheterna och fick ta del av de nattliga drönarattacker som skett under natten. Medan jag lugnt låg och snusade i min säng hade andra inte samma lugn som det är här. 

Den här söndagen ägnas som vanligt åt att gå en match mot amöban i tvättstugan, laga lite mat och skriva en del recept. Deadline till nästa Anundsjö Aktuellt närmar sig. Så det blir lite winwin, jag får nåt att äta och samtidigt får jag iväg receptet via mejl. Nu ska jag bara komma på vad jag ska laga till nästa nummer av Runtom som också har deadline snart. Men på det funderar jag en stund till. Ett litet tag till kan jag få känna glädje över att ha fått iväg i alla fall ett recept. 

Söndag igen och en arbetsintensiv fyradagars-vecka avslutades med en rolig helg. Framförallt var gårdagen en särskilt rolig och händelserik dag. Då var fick jag tillsammans med goda vänner lära mig att tillverka chokladpraliner. Vem vår lärare var? Ytterligare en god vän. Det blev en lång dag med knytis när det gäller maten, bubbel i glasen och tillverkning av fyra olika slags praliner. Det gjorde att jag somnade gott när jag väl kröp i säng efter midnatt. 

Ett och annat misstag förstås, nybörjare som vi var. Vår "pralinfröken" hade det hon gjorde för att se till att vi anammande pralintillverkningens alla konster och specialiteter. Det gjorde hon med den äran, om än vi hittade på ett och annat stök som krånglade till processen. Fast trots det, slutprodukten blev fantastisk - tycker i alla fall jag. Vackra, men framförallt goda praliner, blev resultatet. 

Idag skedde också ett misstag...eller misstag? Missöde kanske är mer korrekt. Eftersom den här dagen signalerar slutet på veckan efter påsk tänkte jag packa undan de kycklingar och annat som jag haft framme under påsken. Lådan packades och skulle bäras iväg....då släpper botten....ut föll förstås allt påskpynt och inte bara det som använts det här året...utan allt. Verkligen allt.

Kaos på golvet, men det var bara att ge sig i kast med att plocka upp allt. Så här i efterhand tänker jag att det var universums sätt att tala om för mig att inte skjuta upp saker. Jag funderade nämligen på att städa upp i lådan och göra lite mer ordning men bestämde mig för att det var lämpligt att göra det nästa påsk istället...och då poff låg alla påskasaker där på golvet. Tack och lov höll det mesta, det enda som gick sönder var en ljusstake i form av ett äggskal. Får se om den gå att laga. 

Nu har jag då städat upp bland mina påsksaker och gjort lite mer ordning. Jag lyssnar på vad universum säger. Hoppas det räcker som botgöring. 

Övrig sysselsättning den här dagen är som vanligt en tvättamöbekonfrontation och lite receptskrivande. Sen ska jag bara ladda för arbetsveckan...möjligen med hjälp av en kopp te och en pralin!

En aning kaotiskt på golvet!

Den trasiga ljusstaken.

Gardinbyte i vardagsrummet. 

Goda praliner blev resultatet efter lördagen.

Mitt i påskhelgen är vi nu. Njuter av lediga dagar tillsammans med familjen. God mat, nostalgisurr, promenader och slappande i tevesoffan. Härliga dagar. Här hos oss är väl vädret inte det mest inbjudande kanske. Grått och mulet och en hel del snö…men jag ser att det bjuds på sol på annat håll. Bara att glädjas med alla som har sån tur. Fast inte mår vi illa av gråvädret, inte alls. 

Idag, påskdag till trots, går jag en match mot tvättstugeamöban igen. Säkrast att inte låta den få övertaget. Än så länge verkar det som om jag har en fördel. Förhoppningsvis håller det i sig. 

Förutom tvättmaskinen som får jobba gör ingen i huset många knop. Med tanke på den mathelg som varit finns mycket gott i kylen som inte kräver någon ansträngning. Tugga och svälj, det är fortfarande helg! 

En av mathelgens goda desserter.

Som jag längtar efter påskhelgen. Några dagars ledighet, umgås med familjen, äta god mat, godis och kolla filmer och serier på teven. Förhoppningsvis lite sol så det blir läge att grilla nån dag. Jag tjuvstartade den här helgen och har gjort det lite påskigt här hemma. Inte någon överdrift men nån häxa och kyckling här och där. Nu återstår att se om någon fyller mina påskägg med godis innan påsk. 

Helgen har annars varit som helger är mest efter ytterligare en intensiv arbetsvecka. Promenader, soffhäng, kaffe hos mor, fler promenader och idag går jag en match mot amöban i tvättstugan igen. Det ser ut som att jag kommer att vinna den matchen. Bra läge inför veckan som kommer. 

Svarta får har vi ju hört talas om...

Tro om nån tänker fylla påskägget?

Påskgran istället för påskris. Funkar fint, framförallt för pollenallergiker. 

Nu känner jag mig så där fantastisk igen, som om jag utfört stordåd och vunnit en guldmedalj. Tyvärr är det ju inte riktigt så, jag är ju inte direkt den sportigaste människan i världen och guldmedaljer kan jag bara drömma om. Men som vanligt när jag gjort ett ryck och bekämpat dammråttorna tycker jag att jag är värd en medalj. En stor. Av ädlaste valör.

Helgen har alltså inneburit både vila och lite nyttigt hemmafix. Faktum är att jag började redan igår med att sköta om mina blommor lite. Ingen omplantering eller nåt sånt om nu någon trodde det. Nej, jag nöjde mig med att klippa bort fula blad och ge dem vatten. När jag ändå höll på i fönstren plockade jag bort hängande snöstjärnor och snögubbsprydnader också. Tänker att våren känner sig mer välkommen om jag städar bort de tecken på vintern jag rår över. Ja, det är dags för lite snövoodoo snart också....men har lovat att vänta ett litet tag till. Tydligen finns det gott om människor som gillar snön...för mig helt obegripligt (förutom i december då).

Idag tog jag i alla fall upp kampen mor dammråttorna som har fått ägna sig åt vild dans efter golvsocklarna ett tag. Men nu är de ett minne blott, i alla fall ett kort tag. Förutom att jaga dammråttor bytte jag även gardiner i vardagsrummet mot gatan. Så nu är det bara för våren att göra sitt intåg på riktigt....tycker att vi struntar i de där bakslagen som de snackar om på väderleksrapporten. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen. 

Sportlovsveckan tillbringade jag hos sonen nere i Lund. Jag bytte ut det vintriga här uppe hos oss mot en plats som bjöd på vår, inte den varmaste våren, men tillräckligt varmt för att göra mig glad. Fåglar som kvittrade, vårlökar som blommade, gröna gräsmattor, knoppar på träd och buskar och en glädjande känsla av att den långa mörka vintern snart är till ända, även uppe hos oss. 

Veckan bjöd på en mängd studiebesök på skolbibliotek, med skolbibliotekssamordnare, språk-, läs- och skrivutvecklare, verksamhetschef i Lund och kranskommunerna däromkring. Många fina erfarenheter att ta med in i vårt arbete i kommunen. Som bonus fick jag umgås med sonen på kvällarna...dessutom kunde jag fira honom på plats när han fyllde 25. Det händer inte alltför ofta numera. Men i år hände det, jag fick sjunga på morgonen innan jag åkte iväg på den dagens studiebesök, paket öppnades och på kvällen gick vi ut och åt. Efter att ha pratat om det länge bokade vi äntligen plats på en restaurang vi länge tänkt besöka med god pizza och fantastisk service. Så har ni vägarna förbi Limhamn eller Malmö rekommenderar jag varmt ett besök på någon av Sandra Mastios restauranger! 

Idag är kroppen trött efter resan från Lund igår. Det har blivit en promenad, kaffe hos mor och just nu ett avsnitt av The Last Airbender på Netflix medan tvättamöban besegras. Inte kommer det att bli så mycket mer heller, lite matlagning men det är allt. Då är jag laddad för en ny arbetsvecka. 

Den här helgen har varit en riktig ”pusta ut-helg”. Veckan som gick var synnerligen intensiv. Förutom det som var inplanerat dök ett gäng situationer upp som krävde skyndsam handpåläggning. Fast så är livet, det blir ju inte alltid som man tänkt sig. 

Men nu har jag haft en skön, vilsam helg. En liten match mot amöban idag bara…. den är liten och svag så jag vinner lätt. Lätt! 

I köket doftar det underbart, ett matbröd är orsaken till det. Favorit i repris, dinkelbröd med valnötter och tranbär. Så fantastiskt gott! 

Nästa vecka är det sportlov, med lugnare tempo. Lite inläsning och en del studiebesöket står på programmet. Men än är det söndag, nu tänker jag sjunka ner i mitt soffhörn och kolla in lite sport och möjligen nån film! Perfekt sysselsättning om du frågar mig. 

Sista helgen i februari. Även om det är långt kvar innan det blir vår här uppe hos oss är det ändå förtröstansfullt att det snart är dags att välkomna mars månad. Dagens väder gör ju inte att det känns sämre, snarare tvärtom. Trots några minusgrader värmer solen fint och gör så att det blir lite takdropp i rätt väderstreck. 

Jag har passat på att vila i helgen främst genom att läsa in mig på en hel del barn- och ungdomslitteratur som ska användas i jobbet. Men promenader, kaffe hos mor och lite matlagning och bakning har stått på programmet. Idag blev det ett matbröd i springform som jag ska ta med till apt:n imorgon. Fast jag kunde inte låta bli att tjuvsmaka. Magiskt gott varmt med lite smör på. Mums!

Nu går jag som vanligt helgens match mot tvättamöban. Jag har för avsikt att vinna. Skulle inte satsa några pengar på amöban. Däremot sätter jag min sista krona på att jag kommer att landa i mitt favorithörn i soffan när allt praktiskt är klart. Nån som vågar sätta emot?

Den här veckan har vädergudarna bjudit på flera olika vädertyper. Grått, mulet, solsken, blåsväder, snö, många minusgrader, flera plusgrader, lite duggregn en tidig morgon och så kom söndagen. Härligt väder, lagom många minusgrader, solsken och i rätt lägen till och med lite takdropp. Jag känner hur vintern långsamt får ge vika för en vår i antågande. Men än är det förstås långt kvar. Många risiga vinterdagar och bakslag väntar med säkerhet, men ändå...en sån här dag känns det ändå hoppfullt att vintern kommer att ta slut. Hoppfulla längtanskänslor efter våren. 

Helgen har som vanligt gått snabbt med vila, lördagsbuffé på Gästis, promenader, kaffe hos mor och idag, som vanligt, en match mot amöban i tvättstugan. Perfekt uppladdning för en ny arbetsvecka!

Helgen startade med att kattens år (i Kina, kaninens) övergick i drakens år och det firades med vänner, god mat, glada skratt och bitvis lätt frustration när vi tog oss an ett nytt spel. Resten av helgen har gått i vilans tecken. Några promenader, lite höftträning, matlagning, receptskrivning och tvätt. I ett mycket lugnt tempo. Precis min typ av helg. 

Igår kväll var det melodifestival igen. Att jag lyckades hålla mig vaken förra veckan var kanske ett undantag....igår somnade jag lite nu och då. Så hur låtarna var har jag ingen riktig koll på. Men tänker att det förmodligen inte var någon större förlust. De som var bra lär man höra om och om igen på radion....även de som inte var bra.

I helgen har det varit kallt igen, så nu har jag bestämt mig för att sluta dricka te ur min mugg med kung Bore på. Jag tror att det gör att han tror att jag gillar honom och bjuder på vinterväder deluxe. Missuppfattning, stor missuppfattning av vinterkungen. Så nu tänker jag dricka ur mina vintermuggar som inte involverar kungen nåt mer. Kanske temperaturen håller sig på en rimligare nivå då. Hoppas det i alla fall. Om några dagar vet vi om jag lyckats.

Fjärde dagen in i februari. Med tanke på att det är skottår innebär det att det enbart är tjugofem kvar innan vi når mars och våren kommer riktigt nära. Långa, långa januari tog slut och i takt med att dagarna försvann har ljuset börja komma tillbaka. Så pass att det faktiskt börjar märkas på morgonen på väg till jobbet. Det känns fint!

Ute har det varit rejält blåsigt en period. Här hos mig bestämde sig linan i flaggstången för att det var dags att ge upp. Men med tanke på att den har gjort sitt jobb i ungefär trettiofem år var det kanske inte så konstigt. När våren är här på riktigt blir det till att fälla flaggstång för att trä ny lina. Men dit är det ett tag kvar. Så tillsvidare är det ingen vimpel som visar grannen vindriktningen när han kliver upp på morgonen. Fast snart nog är det vår och sommar igen. Även om det känns länge ibland vet vi ju alla att det går fort. 

 

Nu har vimpeln parkerat nere vid hallonriset. Ingen linbana för skatorna längre. 

Det är nästan galet. Januari har känts så väldigt lång samtidigt är vi framme vid sista helgen nu. Så trots att det känns som om månaden har haft dubbelt så många dagar som en vanlig månad har det ändå gått fort. Hoppfullt är det i alla fall. Det innebär ju att vi är ett steg närmare våren. Ett myrsteg i alla fall, eller tio.

Vad gäller höften, det är knappt jag vågar säga det med risk att jinxa något, men det smärtar inte lika mycket som förra helgen. Jag har klarat av promenader som ligger mellan 15-20 minuter utan att få problem. Bättre smärtlindring, bra övningar och lagom långa promenader har gjort susen. Hjälp mig hålla alla tummar och tår att det håller i sig. 

Ljusbehandlingen ser också ut att, precis som vanligt, ha effekt. Klådan är inte lika eländig längre, framförallt på nätterna. Det innebär att sömnen blir bättre. Härligt!

Annars är söndagen som söndagar brukar vara. En kort promenad och kaffe hos mor, lite tvätt, skidåkning (ja inte jag förstås), matlagning och bakning. Bakningen förresten, hör ihop med dagens spaning. När jag googlade efter recept på semmelkladdkaka hittade jag ett på Kungsörnens hemsida som såg mycket gott ut. Fortsatte leta och upptäckte att många recept på andra sidor var påfallande lika det jag först hittat. Vid en närmare titt var de exakt likadana faktiskt men inte en enda sida gav något sken av att de möjligen hittat receptet någon annanstans. 

Så kan det förstås vara, det finns ju inte en uppsjö av ingredienser till ett givet recept så sannolikheten att de påminner om varandra är ju inte särskilt långsökt. Men visst är det lite intressant, man tror att man kommit på något unikt och så har förmodligen nån annan kommit på samma redan. Tänk ändå vilken skatt det finns där ute. Hur många recept som helst som bara väntar på att få inspirera. Det tackar jag för. 

Jag hade lite otur när jag vispade grädde igår. Det som syns på bilden är det lilla.
Trots att jag tyckte att jag storstädade igår så upptäckte jag flera gräddfläckar idag också.
Tänk att grädde lyckas gömma sig i mitt mestadels röda och svarta kök.

Kung Bore sitter och leker med en temperaturjojo. Det gör att graderna går upp och ner så det gäller att titta på termometern innan man går ut. Oftast kommer jag ihåg att göra det, fast inte alltid. Då ångrar jag mig oftast. Under veckan som gick tyckte han dessutom att det var en god idé att slänga ner en massa snö. Det blev en sån där dag när jag var verkligt tacksam att jag kunde arbeta hemifrån. Jag tog mig inte ut och med tanke på statusen på min höft fanns det inte på kartan att jag skulle försöka skotta mig ut. 

Höften ja, den har fått en knäpp. Plötsligt kan jag inte ta promenader som jag är van utan högst tio minuter gäller. Sen får jag så ont att det tar tio minuter innan jag kan ta av mig skorna när jag väl kommer in. Smärtan går dessutom högt på skalan så det är inte direkt nåt nöje att behöva böja sig ner för att dra ner dragkedjan på dojorna. Men jag var hos min sjukgymnast här hemma i fredags och fick fin hjälp. Med mig hem fick jag en övning som med hjälp av tyngdkraften sträcker ut i leden och som gör att smärtan ger med sig. Faktum är att idag kunde jag ta min tiominuterspromenad utan smärta alls. Det gör att jag är hoppfull att det blir bättre och att jag snart kan promenera som vanligt. Bara att kämpa på. 

Idag har jag i alla fall haft en rätt vanlig söndag. En kort promenad till mor för den obligatoriska kaffemuggen, tvättmaskinen har snurrat, blommorna har fått vatten, mat har lagats till och recept har skrivits. Men framförallt har jag sportat framför teven. Det har gått både bra och mindre bra idag fast jag hejat allt jag kunde. 

Imorgon bitti blir det en tidig start. Då är det dags för en 7-8 veckors lång ljusbehandlingsperiod igen för mina utslag. Ser inte fram emot att kliva upp extra tidigt, men eftersom det brukar hjälpa mig ser jag  mycket fram emot minskad klåda. Med tanke på hur fort tiden går så har snart den här perioden passerat. Då när veckorna har gått är det dessutom nära till vår. Bara en sån sak!

Tjugondag Knut kom och gick. De sista resterna av julen tog han med sig. Precis som vanligt tände jag marschaller när mörkret föll. Fast jag var inte hemma och njöt av dem på kvällen. Den tillbringade jag istället med goda vänner. Knytismiddag och sedan dans till dess att Knut, lämpligt nog, var helt utdansad. 

Faktum är att jag också blev utdansad. Det känns i knä och höft idag, men det var det värt. Svårt att hitta roligare sätt att träna på faktiskt. Som tur är finns inte jättemycket på agendan idag. 

Passar på att kolla in Echo, Marvels nyaste serie medan tvättmaskinen jobbar. Lite mörkare, lite råare med ett stort djup. I uttrycket påminner den om Daredevil. Serierna alltså, inte filmen. Klart sevärd om du frågar mig. Den går att se även om man inte har sett allt annat. Den är underhållande ändå och ger ett sammanhang i sig. Men visst, med karaktärer som funnits med i annat material och alla cameos så har man förstås ännu större nöje av den om man, som jag, redan sedan tidigare är lite nördig och sett allt som går att se. Så jag kollar vidare, låter tvättmaskinen ta hand om amöban och laddar inför en ny arbetsvecka på bästa tänkbara sätt. 

Det är dags. Imorgon är det dags igen. Jag har visserligen redan jobbat sen tredjedag jul men imorgon är det på riktigt. Då kommer alla andra också tillbaka vilket innebär att det börjar trilla in mejl igen och möten, arbetsgrupper och andra roliga saker står på agendan. Jag rivstartar dessutom, två föreläsningar och workshops. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Lika bra det, då kommer jag in i rätt humör på en gång. 

Ute är det fortfarande kallt, om än det är lite mildare idag. Fast det är ju på väg upp mot noll. Svårt att ta in att det är möjligt. Hur kommer det att kännas? Blir jag lockad att ta på mig sommarskor? Nja….näe. Det kommer inte att vara fallet. Men nog längtar jag, nog längtar jag. 

Under helgen har jag gjort ytterligare en spaning. I allehanda grupper på facebook frågar människor om tips och råd. Tips och råd som en enkel googling skulle ge tusen gånger bättre svar på, än de svar som ges i grupperna. Då kom jag på det, kanske är det ensamma människor som genom att ställa till synes smådumma frågor får kontakt med andra. En kort stund av sammanhang och tillhörighet som är så viktigt för oss människor. Det skulle kännas riktigt hoppfullt om det faktiskt är så. 

Nu ska jag plocka fram och förbereda morgondagens jobb. Det är inte onödigt, i alla fall inte för mig.

Tidigt i morse innan jobbet tipptappade tomtarna tillbaka in i tysta vrårna. Jag vaknade av tassandet när de smög ner i källaren igen. En önskan hade ju varit att de tagit ned adventsljusstakarna och stjärnorna på en gång. Men se det lämnade de små nissarna åt mig. 

Nåja, det gick rätt snabbt faktiskt. Tog ett krafttag efter jobbet och innan kvällen blev alltför sen var det gjort. Ja, jag vet att det inte är tjugondag Knut ännu men utebelysningen får vara tänd till dess att julen dansas ut. Då kommer jag traditionsenligt att tända marschaller också, precis som morfar alltid gjorde. 

Här kommer en liten spaning så här på kvällskvisten. Har ni någonsin funderat vilket ben ni går först med uppför en trapp? Det hade inte jag gjort förut men sen jag har börjat få krångel i en höft vet jag. Jag går alltid med höger först när jag går upp. Det är samma sida som den onda höften. Därför övar jag på att använda vänster ben först, i alla fall när jag går upp på min bro hemma. Där är det lite längre till det första steget. 

Lika vanemässigt som jag använder höger fot först på väg upp tar jag alltid vänster fot först på vägen ner. Lite nyfiken är jag allt om alla andra också alltid använder samma ben först, och om det är samma på vägen upp och ner? Eller om det är som för mig, olika? Kanske har det att göra med om man är höger- eller vänsterhänt? Undra om det är någon som har gjort någon studie på fenomenet? Annars kanske det är dags nu.