Idag tog jag en promenad till vår fäbod med samma fixare som hjälpte mig i våras när dörren till stugan var uppbruten. Just den här dagen skulle vi se om vi fick upp dörren till boden där nyckeln var borta. 

Vi hade inte behövt oroa oss för att få upp dörren. Både den och ytterdörren var uppbrutna...igen. Den här gången med värre åverkan än förra gången. Lite märkligt, varför just vår stuga? För andra gången? Vad tror de att vi har för värdefulla saker där mer än gamla tallrikar, madrasser som mössen festat på, torrvaror sen morfars dagar och annat som inte har något större värde. 

Hur kan man känna glädje av att bara förstöra, det övergår mitt förstånd....och långt in i skogen dessutom...ingen har i alla fall tagit sig in för att laga mat eller sova där. Då skulle det sett annorlunda ut. 

Nåja, det är som det är. Vi lyckades i alla fall stänga och låsa dörren igen. Blir spännande att se om de som förstört och brutit sig in är färdiga nu eller om de tänker göra nya försök.

Hur som helst, vädret var ljuvligt, omgivningarna lite underbara som vanligt och jag hade kaffe med mig så lite härligt var det ändå.