Äntligen helg!

Sonen kom hem från skolan, sprudlande glad och överlycklig över det faktum att det är helg. Han sjöng hela vägen upp på rummet. Jag är också glad att det är helg, för det betyder att jag inte är ensam hemma. Även om det är kompisar som gäller för den yngre är det trösterikt att höra deras skratt från övervåningen. Till middag ikväll serveras älgrulader med fetaost, skinka och persilja. Till det pressad potatis och sallad.

Leda

Jag har suttit här och funderat vad det är som gör att jag inte uppskattar att vara hemma lika mycket nu som när jag är ledig annars. Undrar vad det är för fel på mig som inte kan njuta av att kunna läsa och skriva hela dagarna. Men så kom jag på det. Eftersom det är lite bökigare än vanligt att ta mig runt i huset, jag bär inte så bra, kan jag ju inte gå runt och småstöka som i vanliga fall. Bara att göra en macka känns som en ansträngning. Då tänker jag: himmel vilken tur att detta är övergående, så att jag kan bli aktiv igen. Samtidigt känner jag stor beundran för de som är i en sån här situation jämt. Hur motiverar de sig själva till att få dagarna att bli meningsfulla. Det ger mig lite dåligt samvete över att jag känner sån leda och har svårt att hitta meningsfulla saker att göra.

Fredag igen

Så börjar den här veckan nå sitt slut. Jag har precis skickat iväg sonen till skolan, han är minst sagt motvillig. Själv försöker jag vakna med hjälp av kaffe och morgontidning. Sen får vi se vad den här dagen har för spännnande saker som väntar.