Det känns som om jag möjligtvis har lite koll på tillvaron nu. Hoppas jag inte säger för mycket men som det ser ut nu kommer jag att kunna vara hemma två kvällar den här veckan. Både måndag och onsdag kväll. Att med det säga att jag börjar komma ikapp här hemma är att överdriva. Jag arbetar mest med att komma ikapp med mig själv. Jag tror att jag håller på att lyckas med det.

Mitt knä har varit okej några dagar nu, hoppas verkligen att det håller i sig. Därför gick det bra att ta en kvällspromenad. Alldeles ensam gick jag runt bakgatorna. Det lyste fint i fönster och vid ytterdörrarna och tur var väl det, för i övrigt var det kolsvart. Inte en enda gatlykta lyste....antingen är de felställda i tid eller så är det något annat som är fel. Tur att jag hade tagit på mig reflexvästen.

Här hemma har det börjat dimpa ner saker i postlådan som påminner om att jag snart firar födelsedag....tänk att jag snart ska fylla tjugo plus tjugo plus tio....jag måste erkänna att jag har lite svårt att greppa det.

När jag ser mig själv i spegeln på morgonen är det i och för sig inte särskilt svårt att förstå...men inuti känner jag mig yngre, mycket yngre.

Å andra sidan har jag ju samlat på mig en hel del livserfarenhet....och den kommer ju inte utan att åren går. Dessutom inser jag att jag har varit lärare i snart tjugosju år......det är länge......Så när jag tänker efter undrar jag om det verkligen är möjligt att jag bara ska fylla femtio??

Nåja, som de vise säger....man är inte äldre än man gör sig...bara mitt knä ville fatta det också så skulle allt vara frid och fröjd. Fast är knäet mitt enda kroppsliga problem får jag nog vara nöjd....det är ju inte så farligt trots allt.

Nu tänker jag läsa en stund innan det är dags att säga god natt!