Efter att ha levt livet med massor av roligheter under fyra helger var det den här helgen dags att komma ikapp lite på hemmaplan. 

Fönstren väntade på den årliga putsningen, krukväxterna behövde ansas, dammråttorna levde livet och sjöng och skrålade för glatta livet. Själv kände jag att det var dags att kämpa mig till en medalj igen för väl uträttat hemmajobb...tänkte att jag börjar väl med en grej och sen fortsätter jag så länge orken finns. 

Sagt och gjort, lördagen började, efter den obligatoriska koppen kaffe, med att alla fönster putsades på insidan och växterna ansades. Därefter var det dags för förmiddagspromenaden som avslutades med ytterligare en kaffekopp hos mor. Minusgraderna rådde fortfarande när jag kom hem så putsning av fönster utomhus var inget alternativ. 

Energinivån för hemmasysslor var väldigt låg och att dammsuga är en av de absolut värsta saker jag gör. Därför påbörjades en tuff förhandling med mig själv. Var så nära att låta latmasken ta över men så bet jag ihop och drog runt dammsugaren och torkade golven. Just där och då saknade jag en hejaklack som gjorde vågen men jag gjorde mitt bästa för att pusha mig själv framåt. Känslan när jag kunde stoppa undan städutrustningen var obeskrivligt skön. 

Kvar då....fönstren på utsidan. Temperaturen steg utomhus, vips var det gjort och jag kunde ta en dusch och slänga mig i soffan. Streamade sista säsongen av Titans resten av dagen. Fast nån medalj har jag inte sett till. Orättvist.