När man har haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ. (Kinesiskt ordspråk)
Once upon a time on an island, there lived all the feelings and emotions: Happiness, Sadness, Knowledge, and all of the others, including Love. One day it was announced to them that the island would sink, so all constructed boats and left.
All that is except for Love; Love wanted to hold out until the last possible moment. But as the island was becoming nearly submerged, Love decided to ask for help.
Richness was passing by Love in a boat. Love said, “Richness, can you take me with you?” Richness answered, “Sorry Love, I can’t. There is a lot of gold and silver in my boat and so there is no place here for you.”
Next, Love asked Vanity, who was also sailing by, for help. Vanity was ready with the same answer, “I can’t help you, Love. You are all wet and might damage my boat.”
Sadness was close by so Love asked, “Sadness, take me along with you.”
“I’m sorry, I am so sad that I need to be by myself!” was Sadness’ sullen reply.
Happiness passed by Love, too, but she was so preoccupied with her happiness that she did not even hear when Love called her.
Suddenly, there was a voice, “Come, Love, I will take you.” It was an elder. An overjoyed Love jumped up into the boat and in the process forgot to ask where they were going. When they arrived at a dry land, the elder went her own way.
Realizing how much was owed to the elder, Love asked Knowledge, another elder, “Who was that who helped me?”
"Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering" (Gaius Petronius, d. 68 e Kr)
"Kärlek är en resa utan kompass i väglöst land. Ett äventyr!"
" Vi som har vänner är insvepta i vänlighet och skyddade från omgivningens kyla."
Pam Brown
" När du behöver gnälla över sånt som går fel, när du behöver klaga över livets små oförätter, då är en vän glad över att bara kunna lyssna till din klagolåt"
Linda MacFarlane
Lärodikt 1 juni
Var glad min själ åt vad du har,
nu har du 100 sommardar och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du 99 kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står,
imorgon blir med ens igår, det går så fort att vandra.
Lägg märke att vad du får är 100 sommardar per år.
Imorgon är den andra!
Kajenn
Hur överlevde vi som växte upp på sextio- och sjuttiotalet?
En tänkvärd dikt om adoption
Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.
Den första kommer du inte ihåg.
Den andra kallar du mamma.
Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna.
Den andra blev din sol.
Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.
Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.
En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.
En gav dig begåvning.
Den andra ett mål med den.
En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.
En såg ditt första leende.
Den andra torkar dina tårar.
En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn, och hennes önskan gick i uppfyllelse.
Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år. Arv eller miljö; vad är du en produkt av?
Varken eller raring, varken eller, bara två olika sorters kärlek.
En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn:
Två vargar krigar inom oss alla. Den ene vargen är rädsla och hat, den andra vargen är kärlek och fred.
Vilken vinner? frågade barnbarnet.
...Den gamle indianen svarade: "Den vi matar"
Once upon a time on an island, there lived all the feelings and emotions: Happiness, Sadness, Knowledge, and all of the others, including Love. One day it was announced to them that the island would sink, so all constructed boats and left.
All that is except for Love; Love wanted to hold out until the last possible moment. But as the island was becoming nearly submerged, Love decided to ask for help.
Richness was passing by Love in a boat. Love said, “Richness, can you take me with you?” Richness answered, “Sorry Love, I can’t. There is a lot of gold and silver in my boat and so there is no place here for you.”
Next, Love asked Vanity, who was also sailing by, for help. Vanity was ready with the same answer, “I can’t help you, Love. You are all wet and might damage my boat.”
Sadness was close by so Love asked, “Sadness, take me along with you.”
“I’m sorry, I am so sad that I need to be by myself!” was Sadness’ sullen reply.
Happiness passed by Love, too, but she was so preoccupied with her happiness that she did not even hear when Love called her.
Suddenly, there was a voice, “Come, Love, I will take you.” It was an elder. An overjoyed Love jumped up into the boat and in the process forgot to ask where they were going. When they arrived at a dry land, the elder went her own way.
Realizing how much was owed to the elder, Love asked Knowledge, another elder, “Who was that who helped me?”
"Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering" (Gaius Petronius, d. 68 e Kr)
"Kärlek är en resa utan kompass i väglöst land. Ett äventyr!"
" Vi som har vänner är insvepta i vänlighet och skyddade från omgivningens kyla."
Pam Brown
" När du behöver gnälla över sånt som går fel, när du behöver klaga över livets små oförätter, då är en vän glad över att bara kunna lyssna till din klagolåt"
Linda MacFarlane
Lärodikt 1 juni
Var glad min själ åt vad du har,
nu har du 100 sommardar och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du 99 kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står,
imorgon blir med ens igår, det går så fort att vandra.
Lägg märke att vad du får är 100 sommardar per år.
Imorgon är den andra!
Kajenn
Hur överlevde vi som växte upp på sextio- och sjuttiotalet?
En tänkvärd dikt om adoption
Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.
Den första kommer du inte ihåg.
Den andra kallar du mamma.
Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna.
Den andra blev din sol.
Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.
Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.
En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.
En gav dig begåvning.
Den andra ett mål med den.
En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.
En såg ditt första leende.
Den andra torkar dina tårar.
En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn, och hennes önskan gick i uppfyllelse.
Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år. Arv eller miljö; vad är du en produkt av?
Varken eller raring, varken eller, bara två olika sorters kärlek.
Två vargar krigar inom oss alla. Den ene vargen är rädsla och hat, den andra vargen är kärlek och fred.
Vilken vinner? frågade barnbarnet.
...Den gamle indianen svarade: "Den vi matar"
"
