Jaha, då var det dags igen. Den första november användes de första gången denna säsong. Vadå, vad var det som användes? Mina dubbskor förstås...

Jag började snöra på mig mina vanliga skor när jag skulle gå till affären för att köpa mörk choklad. Då tittade jag ut och vad var där ute om inte ett ymnigt snöfall. 

Framför mig såg jag då någon av alla de små isfläckar jag lagt märke till igår som nu kunde gömma sig under snön. Jag såg också hur jag halkade och föll....alltså tog jag av mig skorna, dök in i garderoben och plockade fram mina dubbade trotjänare. 

Med de på fötterna kunde jag sen gå tryggt till och från affären. Fast nog hade jag önskat att jag fått vänta ytterligare några veckor med att plocka fram dem. Men nu är det gjort, vintersäsongen har börjat, vare sig jag vill det eller inte.

Oj oj oj, det märks att det bara är en vecka kvar till dess att jag fyller femtioett. Återigen har jag vaknat tidigt och känt mig märkligt pigg dessutom. Fullkomligt chockerande, det har hänt vid minst två tillfällen den senaste veckan. Är det inte åldern så måste det vara något annat allvarligt fel.

Det märkliga är dock att det enbart sker när jag är ledig och får ta sovmorgon. När vardagen är här och det är dags att lyssna till väckaren igen skulle jag tro att allt det pigga är som bortblåst.

Men tro nu inte att jag för den skull studsar upp ur sängen och gör en massa nyttiga saker här hemma. Nej, jag gör kaffe och kryper ner under täcket igen, läser och filosoferar. Hoppas att ögonlocken ska bli tunga igen så att jag kan somna om en stund dessutom.

Fast idag har jag lite saker att göra som att...hm få se nu.....just det....laga mat! Inte direkt betungande även om det ska lagas till fler än två idag. Funderar på att göra chokladmousse till dessert i alla fall. Det kommer nog att smaka bra när kvällen kommer. Fast inte än, jag har gott om tid....

Annars letar jag min inspiration för att ta hand om en mängd bilder i kameror, mobiler, utskrivna och på alla möjliga och omöjliga ställen. Den är nog lite gråblek just nu, inspirationen alltså, och hänger med huvudet där den drar fram. Skulle ni se den skicka genast tillbaka den till det gråa huset med knackaduan utanför, även om den verkar motvillig. Behöver den desperat....annars händer ju ingenting. Det vore ju förstås bra om jag får tillbaka inspirationen innan jag glömmer vad det är på bilderna också.....