Resultatet av det var att vi fick ta en titt på nya akuten. Så fina och ändamålsenliga lokaler. Fantastisk personal. Lugna, fina och tålmodiga. När vi anlände var det tomt i väntrummet. Efter en timmes väntan (på att primärvårdsjouren skulle komma) var det fullt.
Trots det behövde ingen vänta särskilt länge. Okej någon eller några timmar hit och dit, väntan på röntgen, på resultat, på prover eller annat som gjorde att väntrummet fick användas.
Vår väntan handlade om att se om medicinen hade avsedd effekt. Effekt på vad kan man ju fundera på? Jo det var ett alldeles för högt ögontryck som skulle ner. Lätt att tänka att det var mitt tryck som skulle ner men så var icke fallet. Nej det var sonen som råkat ut för akut glaukom och behövde snabb hjälp.
Med hjälp av toppenvård åkte trycket ner till en nivå som gjorde att vi fick åka hem och sova innan det var dags att besöka ögonmottagningen tidigt i morse för fortsatt utredning. Den lär fortsätta ett tag för det fanns inga direkta orsaker till det eländes trycket.
Sonen och jag känner oss dock trygga med den hjälp han får av kompetent personal på sjukhuset. Som han sa när vi satt inne på akuten igår: "Vilken tur att vi bor i Sverige där jag får den här hjälpen utan att behöva ha dyra försäkringar". Jag kan inte annat än hålla med....
Nu är han pigg och glad utan värk i ögat...jag däremot känner mig urlakad.....
 |
| Vilken diagnos för en sjuttonåring.....kan inte vara särskilt vanligt!? |
