När jag kom och gick över torget på eftermiddagen tyckte jag att jag kände igen min pappas bror och hans sambo som körde förbi.....När de kört runt kvarteret såg även han mig och de var faktiskt i vår lilla by för att se om jag eller mamma var hemma och redo för ett besök. 


Kaffe på min altan och sen åkte de till mammas lägenhet och tittade medan jag började förbereda middag. Grillad lax, sparris och ljummen potatissallad. Det blev några trevliga timmar på altanen. Tänk vad roligt det är med spontanbesök, det är alldeles för sällan det händer men det är bland de bästa besök som finns. Då blir det som det blir på nåt sätt. Vädret gjorde ju inte att det kändes sämre direkt. 

Det blev en härlig eftermiddag och kväll på altanen. 

Nu har jag precis plockat undan i köket och startat diskmaskinen så jag unnar mig en stund i soffan framför teven.

Åh vad jag njuter idag av denna underbara sommarvärme. Ute på altanen är det toppen, det fläktar lite och jag gör absolut ingenting. Ja, om man inte räknar att läsa dit förstås...Det enda som saknas där ute är en takpool....det skulle vara nåt det. Tyvärr tror jag inte att altanen är byggd för att klara den tyngden uppifrån. Men drömma kan man ju alltid.
Provar att ringa vårdcentralen för jag tycker att jag har haft lite för mycket migrän på sistone för att det ska vara bra men de har problem med sin TeleQ igen. Ogiltigt personnummer, telefonnummer med sådär en 5 extra siffror och allmänt strul. De måste nog se över det där systemet för det är inte första gången jag drabbas av det....Men nu struntar jag i det och går ut till min bok igen!

I vår lokaltidning idag är den största nyheten att en familj som bor i Nyliden sedan tre år ska utvisas till Vitryssland. Tre år...en familj med eget hus. Barn som har fötts i Sverige...då ska de skickas väg. En vecka får de på sig att infinna sig på Migrationsverket i Sundsvall.
Jag försöker föreställa mig den panik och känsla av förtvivlan de måste känna. Men jag kommer nog inte ens i närheten av hur de känner. När man försöker bygga upp ett nytt liv under så lång tid, sen tar det plötsligt slut....
Jag förstår att Sverige inte kan ta emot alla som kommer hit men att utvisa familjer med barn är inhumant. Jag vill inte att mitt land ska vara så inhumant. Vad händer med deras barn om föräldrarna blir fängslade när de kommer tillbaka? Usch, jag ryser i sommarvärmen.

En annan inhuman sak intervjuades Carl Bildt om på teve alldeles nyss. En av de egyptier som utlämnades till Egypten, hämtades under tortyrliknande former och blev torterad där, har nu äntligen fått permanent uppehållstillstånd beviljat i vårt land.
På frågan om Sverige kan garantera att framtida utlämningar inte kommer att gå till på liknande sätt svävade han väldigt på målet. Illa, illa. Vår utrikesminister ger ett alldeles för blekt och vagt intryck tycker jag. Han gillar att synas men svarar inte ordentligt på de frågor han får och vad har han uträttat egentligen? Det känns som om han lever på gamla meriter. Men vad vet jag, han kanske uträttar storverk i skymundan. Men det skulle vara roligt att få ta del av det någon gång i såna fall tycker jag.
Finns ingen ny Jan Eliasson som kan kliva fram och ta plats som utrikesminister i stället? Det vore en välgärning tycker jag. Men det är min högst personliga åsikt, rätt eller fel låter jag vara osagt.

En annan politiker som för en anonym tillvaro även om han piper ( eller försöker ryta) till ibland är Jan Björklund. I intervjun med honom fick politikerarenan liknelsen av en fotbollsarena. Han fick frågan om han inte tycker att han utgör en svag spelare som inte har bollen så mycket. Då svarade han att det inte är hur mycket man har bollen som vad man faktiskt uträttar. Med tanke på den undersökning som presenterades idag, där frågan ställts om han hjälpt till att göra skolan bättre var det bara en liten del som tyckte att det blivit så. Resten tycker inte det...så han kan ju inte känna att han uträttat särskilt mycket när han haft bollen.
För det handlar ju om att göra något bra när man väl har bollen, inte skapa sämre förutsättningar eller bara lattja runt och låta märkvärdig.

Nu har det blivit dags för lite frukost, sen ska jag ladda för ett pass på sjukgymnastiken. Hoppas det går bra idag, att det inte gör alltför ont, det blir lättare att ta i och göra det lilla extra då.