Tre hästar, tre hundar, höns, katter, två husvagnar, en himla massa bilar, två hus, hur mycket prylar som helst....sen ska man också lyckas försörja tre barn....och så undrar de varför pengarna inte räcker....

Sudden kom hem jättetrött och hungrig. Medan han bastade fixade jag till middag.

Enchiladas med ost, ruccola och köttfärs. Det smakade gott tillsammans med lite kall sås och tomatsallad. 

Efter att ha suttit i telefonkö i nästan en timme, blivit kopplad hit och dit hamnade jag till slut rätt. Jag fick äntligen tag i en köksrådgivare som kunde hjälpa mig med de sista justeringarna på min köksritning. I samband med det gjorde jag också köksbeställningen, så nu är köksrenoveringen sjösatt på riktigt. Det är inte längre bara planer, det är på riktigt.
Köket har  tre veckors leveranstid, sen kommer garaget att fyllas av många platta paket....som ska monteras....men jag har monterat många platta paket förut och med lite ( eller mycket) hjälp kommer det att gå som en dans.
Jag har valt matta och bänkskiva också....längtar så till dess att jag får se det färdiga resultatet. Men för att få göra det måste ju hantverkarjobbet flyta på när det blir dags. En rolig vår har vi att se fram emot i alla fall, rörig säkerligen, men mest spännande.

En sak jag inte alls gillar nu är att träna, usch, fy, blärk och blä!!! Jag får så ont i mitt knä efter de cirka fyrtio minuter jag håller på just nu. Medan jag tränar går det väl på ett ungefär...men sen....

Idag gjorde jag misstaget att gå in på Coop efteråt för att köpa en ytterfilé till lördagens raclette, det var dumt, dumt, dumt. Det gjorde rejält ont innan jag hade kommit varvet runt affären och sen vidare till bilen. 

Nu sitter jag i soffan, dricker kaffe och försöker tänka bort smärtan. Det går väl sådär, kanske en värktablett skulle vara en idé, men då måste jag ju kliva upp ur soffan först och det känns inte så lockande det heller. Inte har jag Sudden hemma att hojta på, han är i Solberg och åker slalom. Men om jag sitter här i lugn och ro ett tag så vet jag att det blir bättre. 

Trots att jag försöker att vara så positiv jag bara kan så måste jag faktiskt erkänna att just nu är jag spyless på mitt knä och på träningen och på att inte kunna göra allt jag vill och på....Ja listan kan göras lång. 

Men om jag nu ändå försöker att hitta något positivt även idag så är väl det att jag redan kan cykla....visserligen med hälen längst ut på pedalen och med sadeln lite för högt men det är mycket tidigare än nånsin förut.  Det kan ju vara en av anledningarna till att jag får så ont när jag tränar, jag pressar mig hårdare nu än jag har gjort vid mina tidigare frakturer. Hm, alltså ska jag se det som något positivt att jag har ont fast det är negativt....

Jösses...jag kan visst inte låta bli att hitta ljusglimtar trots allt. Och minsann tror jag inte att det redan känns lite bättre efter att ha gnällt av mig lite även om det smärtar lika mycket ännu.