På nyhetsmorgon i morse tipsade de om att det är hög tid att ge sig ut för att plocka de första rabarberna, leta nässlor som sticker upp i gräset och ramslök. Sagt och gjort, jag gick ut på jakt men det hjälpte föga....de bara luras....här finns bara granar och juldekorationer som töar fram.

Så det blev varken ramslökspesto, nässelsoppa eller någon god dessert med nyskördad rabarber. Däremot lagade jag till min snabblagade pasta med soltorkad tomatcreme. Perfekt när magen vrålar av hunger och man ändå vill ha något gott att äta.

I övrigt har dagen bjudit på promenad, tvätt, kaffe i solen med ryggen mot växthuset och nu lite teve som avslutning. Med tanke på att jag faktiskt varit rätt så nyttig under veckan. Jag har inte stoppat ner handen i chipspåsen istället för att äta något vettigt. Jag har tagit mig besväret att göra en macka eller äta något annat som känns nyttigare än det vanliga slasket jag har så lätt att stoppa i mig....alltså tänker jag unna mig en liten skål med chips och en näve godis som finns kvar sen påsk...

Idag är det Tiburtius som har namnsdag. Det är också enligt gammal uppfattning dagen när björnen går ur idet. Frågan är om det är så klokt att göra det just idag med tanke på att det är så mycket snö kvar? Om jag vore björn skulle jag somna om och stänga ute omvärlden ett tag till.

En sak är i alla fall säker och det är att våren är på väg om än den känns avlägsen. Här hemma hos mig märks det på att alla juldekorationer utomhus börjar töa fram. Lite malplacerade är de allt nu men med tanke på att de fortfarande är fastfrusna i snö och is lär det dröja innan de kan städas undan. Fast det kommer nog inte att dröja till midsommar som jag trodde ett tag. Snöhögen på baksidan däremot.....den lär inte ge sig så snabbt.

Veckan som gick var synnerligen intensiv med studier i Umeå på rektorsprogrammet. Föreläsningar, seminarier, diskussioner men även trevligt umgänge med kollegor från en stor del av Norrland. Med tanke på det trodde jag att jag skulle sova ovaggad när jag kom hem igen. Men ack vad jag bedrog mig. Hjärnan bestämde sig för att det var lämpligt att hålla mig vaken istället. En lång rad olösta problem passerade revy, minnesbilder dök upp i ett osammanhängande flöde och saker jag borde ha sagt och gjort malde.

Dålig sömn till trots, nu har jag intagit min favoritposition i soffan med gott kaffe i favoritmuggen. Här tänker jag njuta ett tag innan jag ger mig ut i solen på en förmiddagspromenad.

Det som göms i snö...

...kommer fram i tö.