En krycka

Jag har precis upptäckt att jag klarar av att gå med en krycka inne när jag behöver bära en tallrik med mat eller något annat att äta. Musklerna i vänster lår orkar hålla emot ganska bra. Underbart, det innebär att jag kan äta sittande och behöver inte vara beroende av någon som bär åt mig. Fast jag använder två kryckor jämt annars för att inte snedbelasta ryggen. Jag vill gärna att den håller!

Det går framåt

Det går framåt, rätt snabbt dessutom. Efter sjukgymnastbesöket idag konstaterades att jag nu kan böja 35 grader, utan uppvärmning. Det har gått fem dagar sen gipset åkte av. Förra gången hade jag 35 grader efter uppvärmning dagen innan nyårsafton. Då hade det gått 27 dagar....Fick lite godmodiga bannor om att ta det lugnt med böjträningen. Det är den som provocerar fram svullnad och värmen i mitt knä. Så för mig gäller det att hitta en bra balans mellan aktivitet, träning och vila. Hm, så kommer det där för mig just nu så förhatliga ordet tålamod igen! Det behövs ungefär 60-65 grader för att kunna köra bil! Så slutet av april känns som ett rimligt mål för det. Fast helst får det gå fortare....

Nervöst

Måndag morgon igen, till slut gick sonen iväg till skolan. Själv sitter jag med morgontidning och kaffe innan det är dags för frukost. Om en timme ska jag gå till sjukgymnastiken. Det är ganska nervöst, känslan av att inte ha gått framåt alls är rätt så stor. Den enda skillnad jag kan känna är att jag är lite stadigare när jag går. Inte lika vobbligt. Men än är det ganska lång väg kvar till dess att kryckorna inte behövs längre. Just nu är det dock böjningen som är den stora utmaningen. Jag vill att det ska gå fort så att jag kan köra bil snabbare än sist.