Det är midsommarafton och en snabb titt i almanackan berättar att om exakt sex månader är det julafton. Tänk så avlägset det känns både om man ser tillbaka på de senaste sex månaderna och om man tänker framåt. Tiden har gått otroligt snabbt samtidigt som det känns som om det var evigheter sen det var vinter.

Nu är det i alla fall nu, solen skiner genom ett lätt dis. Det surrar i luften av flugor, humlor och bin. En och annan mygga hälsar också på. Det märks framförallt runt mina fotleder som kliar så jag tror att jag håller på att bli tokig.

Fåglarna kvittrar inte lika intensivt längre. Nu kommer perioden när de tystnar alltmer och ungarna ska börja matas. Flaggstångslinan slår desto mer i vinden, vindspelet sjunger och jag bara njuter av värmen, alla sommarljud och av att vara ledig. Livet, det är så här det ska vara.

Potatisblasten börjar snart att blomma. Tro hur det ser ut där nere i hinken?