Jaha, då var den här igen. Sista dagen innan det är dags att börja jobba. De fyra lediga veckorna gick verkligen snabbt. Men förutom veckan med covid har jag haft en fin semester. Jag har både fått umgås med sonen, slappat och slöat här hemma. 

Igår var jag på hembygdsgården på dans- och spelmansstämman tillsammans med goda vänner. Solen sken och musiken flödade. Som alltid fascineras jag av de människor som verkligen kan traktera ett instrument. Hur lekande lätt det ser ut fast det kräver oändliga timmar med övning för att nå dit där det ser så där lekande lätt ut. Något annat som slog mig extra starkt var den uppenbara gemenskap som finns mellan musiker, i alla fall de som var på hembygdsgården igår. En gemenskap som visar sig i form av respekt för andras kunnande och en ödmjukhet som gör att de som ändå är aningen skickligare låter alla lyftas fram i rampljuset. Det är fint att se och gör mig en aning avundsjuk. Men inte missunnsamt, utan mer en varm avundsjuka. 

Idag går tvättmaskinen för fullt och jag har förberett lite mat inför veckan som kommer. Det kan vara gott att finna. Nu har jag ett antal timmar av seriöst slappande kvar, sen är det dags för jobb. Med tanke på hur motigt det känns är jag ändå djupt tacksam att jag verkligen gillar det jag gör på dagarna. Misstänker att det tar en kvart ungefär innan jag är inne i allt igen. Fast än tänker jag inte tagga upp, jag har en hel kväll kvar!

Idag börjar min sista semestervecka för den här gången. Jag tycker alltid att lediga dagar går för fort men den här perioden har gått löjligt fort. Därför ska det slappas maximalt, jag ska verkligen gå all in när det gäller slappande. Det mest ansträngande jag ska göra är att ta nån promenad, möjligtvis tvätta lite men sen ska jag slappa. 

Ligger just nu och slötittar på repris från nattens stavhopp. Hisnar vid tanken på hur högt de hoppar. Alltså Duplantis med ett nytt världsrekord, 6 meter och 21 centimeter. Tänk att hänga där upp och ner i luften med en böjd stav för att sen segla över ribban. Hisnande är ordet och jag inbillar mig att det krävs en hel del mod för att lita på att staven inte går av. I alla fall till en början. Jag menar på en skala, hur kul skulle det vara att landa på skallen utanför matten...

Nåja här ska inte hoppas varken stavhopp eller ens jämfota. Istället ska jag nog se klart sista avsnittet av The Umbrella Academy på Netflix. Ja, det ska jag. Sen...ja säg det. Alltid går det att kolla in nån Star Wars eller Marvelfilm. 

Alltså, jag sover gott de allra flesta nätter men ibland händer det att jag vaknar till och börjar fundera på helt ovidkommande saker. Till exempel om pingviner har knän eller varför dammråttorna oftast samlas i hörn. Häromnatten började jag dock tänka på en helt ny sak. Det här med spöktimmen och sommartid. Jag menar, under vintern så är ju spökena i farten timmen efter midnatt. Men hur är det egentligen när vi har sommartid? Flyttas spöktimmen också fram en timme eller är den kvar där den brukar vara? 

Jag tycker att det är viktigt att få veta om det är mellan midnatt och ett eller mellan ett och två jag ska hålla utkik efter spöken. Eller lever spöken loppan och får hela två timmar till förfogande under sommartiden? Tanken på att de kanske har två timmar till förfogande gör mig lite nervös därför skulle jag verkligen vilja ha svar på den här så viktiga frågan. Så sitter du inne på svaret dela gärna med dig av din visdom!

Hur det gick till har jag ingen aning om men plötsligt har mer än halva juli månad gått. Åkte från ett visserligen regnigt, men ändå hyfsat varmt Lund igår och kom hem till ett halvsvalt och grådassigt Bredbyn. 

Veckan hos sonen i Lund gick verkligen fort. Vi fixade i hans nya lya, åkte på utflykter, tog promenader och åt gott. En härlig vecka som gick alldeles för fort. Imorgon börjar han jobba och min tredje semestervecka tar sin början. 

Planen för resten av semestern är att ta det lugnt och göra så lite som möjligt. Känns inte som om det kommer att vara svårt att uppfylla. Jag är som sagt en mästare på att göra ingenting. 

Efter att inte ha varit sjuk de senaste två åren var det väl min tur nu. Inte helt önskvärt när det gäller tiden men när jag överväger alternativen så var det en himla tur att jag inte blev sjuk medan jag var kvar i London. Det hade varit väldigt surt att missa ABBA-konserten och att sen kanske inte kunnat ta flyget hem som planerat. Som tur är mår jag bättre redan idag, även om jag fortfarande inte är helt fit for fight.

London var magiskt, lagom värme i en storstad och precis så skönt avslappnat utan en massa planer som jag gillar när det är semesterdags. Ja, förutom ABBA då som var hela anledningen till resan. Tänk att det var 29 år sedan vi var där tillsammans senast, Maggan och jag, väljer vi att åka tillbaka om lika lång tid igen kommer vi att vara 87 år...det ni! 

Nu kämpar jag dock hårt för att blir frisk igen, helst igår med tanke på att det var då jag skulle ha åkt ner till Lund med sonens saker till nya lägenheten. Sen skulle vi tillsammans åkt till Stockholm mitt i veckan för att se nya Thorfilmen. Men med tanke på hur mycket bättre jag mår idag är det inte helt osannolikt att jag faktiskt har tillfrisknat till dess. Fast vi får se. Men ändå, hur surt det än är att ha blivit sjuk är jag tacksam att jag blev det när jag väl kom hem och att jag redan mår så mycket bättre. 

Ändå.....lite känner jag mig som de här tilltrasslade ledningarna i Londons tunnelbana....inte så vackra att se på...fast lite fulsnygga trots allt.