När jag åkte hem från jobbet idag, väldigt trött efter veckan, gjorde jag det ändå med ett leende på läpparna.
Tänk att, precis som jag,  få tillbringa dagarna med glada barn som plötsligt tittar upp med ett stort leende och glitter i ögonen. Eller som kommer och bjuder på en kram mitt i allt jobb.
Barn som skyndar sig fram och plockar upp det jag tappat ner på golvet, som kryper under skrivbord för att samla ihop saker som ramlat bakom det. Barn som med glädje jobbar med skolans alla ämnen, som ler även när det är svårt.
För att inte tala om fötterna som kommer springande och en glad röst ropar hej när man går ut från affären när arbetsveckan är slut.

Trots att veckans arbetstimmar inte räcker till på långa vägar och jag misströstar ibland för att jag inte hinner det jag vill, så är det ju omöjligt att inte känna glädje när klassrummet är fyllt av så underbara elever. Därför sitter jag fortfarande här med ett leende i ansiktet.

Helgen skulle tillbringas i skogen hade jag tänkt, men det är lite för varmt tycker jag. Därför vilar jag i alla fall imorgon bitti. Eventuellt går jag ut på söndag.

Sonen var blek och hängig när jag kom hem från jobbet. En förkylning har slagit klorna i honom. Tack och lov har han ingen feber ännu så jag hoppas den släpper taget fort...och att jag slipper....

Nu ska jag plocka upp boken jag håller på att läsa med mina ömmande händer och njuta av den ett tag innan jag sluter ögonen.