Hemma igen efter en underbar dag med sightseeing i Höga kusten. När matsäcken och regnkläderna var packade i förmiddags bar det av söderut på E4.

Uppehållsväder hela vägen ända till dess att vi nådde Häggvik och Mannaminne, då regnade det minsann. Kaffe och macka i bilen sen gick vi runt på Mannaminne. Det som är så härligt med Mannaminne är att det hela tiden utvecklas, man ser nya saker varje gång man kommer dit. Nu var det som sagt länge sen vi var där men vi var lika fascinerade även denna gång. Där gick vi runt ända till dess att orken tröt. Då satte vi oss, fulla av intryck, i bilen och åkte vidare. 


På väg därifrån stannade vi till och åt, i bilen även denna gång. 


Sedan var det dags för villa Fraxinus. Jag hade varit där en gång tidigare, när visningsträdgården var ganska ny. Jag kommer ihåg att jag var helt förtrollad av trädgården och huset den gången. Skulle tro att jag var ungefär lika gammal, som Sudden är nu (kanske något äldre) . Fortfarande lika fantastiskt. Vilt och odlat i ett skönt samspel. Vinterträdgården med vardagsrum och biblioteket fångade mig då och samma känsla fick jag denna gång.  De har lyckats få till en designad trädgård som inte ser designad ut!


Ett stenkast från vinterträdgården håller vi på att kliva i älgbajs. Det vilda i naturen får verkligen ta plats!


När vi åkte därifrån var klockan runt sex. Vi gjorde ett sista stopp vid Skuleskogen, entre Väst. I duggregn åt vi jordgubbar och drack kaffe inne i den trolska skogen. Nu bastar sonen, jag har slängt mig ner i soffan och tänker på allt vi gjort idag. Framför allt trädgården i djupa skogen fascinerar mig. 

Trampstenar i skogen- villa Fraxinus

Pelarsal i skogen- villa Fraxinus

Vattenblänk- villa Fraxinus

Sonen utanför vinterträdgården- villa Fraxinus

I väntan på att regnskuren ska avta- Mannaminne

Hjortron- entre Väst, Skuleskogen

I morse vaknade jag vid den tiden när världen precis börjar vakna utanför fönstret. Första bussen som pipande backade ut från parkeringen, måsarna och trastarna som skränade, några som pratade nere vid macken, en vindpust som fick vindspelet att sjunga. Jag hämtade tidningen och läste i den tidiga morgonstunden. Kände att ögonen började bli trötta igen. Hur härligt är det inte då att få dra upp täcket över sig och avlägset registrera att världen där utanför vaknar alltmer medan man själv får somna om. Det är lyx! Underbar semesterlyx!

Nu har jag klivit upp sen ett tag, börjat göra matsäck för vad kan passa bättre än att åka på utflykt denna molniga dag. Vi tänker åka till Mannaminne. Det var flera år sen vi var där sist. När Sudden var liten åkte vi dit nästan varje sommar, han älskade att gå omkring bland alla hus, klättra på båtar och utforska stort och smått. Vi får se om hans entusiasm är lika stor idag......

Men först frukost!