Nu är den här igen, träningsvärken från h-vetet....Med tanke på mitt ogräsrensande igår och det fortsatta arbetet idag funderar jag på riktigt om jag kommer att kunna gå imorgon. Just nu känns det som om jag helst vill slippa gå alls förrän det blir bättre. Trappan ner till källaren är ingen hit direkt. 

För ett tag sen la jag mig i hängmattan och läste ut den bok jag påbörjade igår. Njöt till fullo av solens värme ute i växthuset. Men vips var boken slut och temperaturen började sjunka lite så det var dags att gå in. När jag då skulle ta mig upp fick jag bita ihop allt jag kunde för att uppbåda kraft nog att räta på benen....

Det är väl bara att inse att jag har ägnat mig åt bra träning, men att det inte räcker att rensa ogräs en gång i månaden för att slippa värken.

Mitt hus är har snart fått ett första varv färg runtom, snacka om att det blir skillnad. Det blir så fint, huset upplevs mycket lugnare och jag längtar till dess att pricken över i:et kommer på plats. Detta i form av fönsterbågarna som ska bli dalaröda. Faktiskt känns det roligare att hålla efter i trädgården för plötsligt kommer den mer till sin rätt när huset i sig hamnar lite mer i bakgrunden. 

Sara Beischers andra roman, inte riktigt lika bra som den förra, "Jag ska egentligen inte jobba här".